Lars Molander – Sveriges svar på Jack Tramiel. Molander var verkställande direktör för Atari och Commodore i Sverige och en av hjärnorna bakom hemdatorboomen. Han gick bort januari 2025 och för att hedra honom så ser vi tillbaka på hans karriär och insatser.
Lars Molander är för en generation som växte upp med Commodore 64 och Amiga starkt förknippat med att vara ansiktet utåt för Commodore i Sverige. Han figurerade ofta i Datormagazin där han kommenterade nyheter eller intervjuades om Commodores fram- och motgångar.
Molanders karriär började dock med programmering hos Esselte System 1969. Han kodade assembler och Cobol, ett programmeringsspråk som var vanligt för att skapa affärssystem. Esselte är mest känd för att göra kontorsmaterial och förvaringshjälpmedel, men svävade ut i andra verksamheter som utbildningsböcker och på 80-talet tillverkade de Moviebox som kunde hyras tillsammans med filmer i videobutiker.
Med sina datakunskaper blev han eftertraktad på arbetsmarknaden när datoriseringen var i sin linda. Molander arbetade 1973 som konsult med rollen datachef hos Statens Bakteriologiska Laboratorium som diagnosticerade smittsamma sjukdomar. Han sökte sig sedan tillbaka till den mer kommersiella sidan som datakonsult hos Plandata 1975, följt av att bli säljare 1979 hos KIDA Data som sysslade med försäljning av datorer och mjukvara till olika sorters företag som behövde system och hjälp med installation.
– Jobbet hos KIDA Data gjorde att jag indirekt 1979 stötte på PET, Commodores första kontorsdator. Det var då jag började importera och sälja PET, sa Lars Molander.
Molander blev 1982 vd för Operativ Dator, ett företag som importerade och sålde datorer. I sitt sortiment hade de bland annat Monroe Systems datorer som tagits fram av svensken Lars Karlsson som annars var mest känd för att legat bakom ABC 80. Operativ Dator tog fram diverse svenska administrativa program för försäljningsrapporter och databassystem vid sidan av befintliga program som Supercalc och Wordstar.
Tidigt 80-tal så började konsumentmarknaden för hemdatorer att växa. Pionjärer som Ulf Beckman satsade på att sälja ZX Spectrum och Datatronics dotterbolag Handic erbjöd VIC-20. Ungefär samtidigt som Commodore 64 introducerades i Sverige 1983 så hoppade Lars Molander på konsumentsidan och öppnade butiken PCC i Stockholm. Fokus låg mer på affärssidan och huvudprodukten initialt var PET med så starkt fokus att förkortningen PCC till och med stod för PET Commodore Center. Men eftersom Commodore var ett registrerat varumärke så bytte butiken ganska snabbt namn till Personal Computer Center.
– 1985 köpte Datatronic datorföretaget Victor som tillverkade PC. Det var ju en konkurrerande produkt till Commodores egna datorer och det gillade man inte. Därför miste Datatronic generalagenturen och Commodore International Ltd öppnade istället ett helägt dotterbolag i Sverige. Så föddes Svenska Commodore AB, berättade Lars Molander.
Med sin långa karriär på affärssidan och sin nyfunna erfarenhet från konsumentsidan rekryterades Lars Molander till svenska Commodore. Han tackade ja och sålde sin butik för att bli försäljnings- och marknadschef samt fick även ansvar för service och support på det nystartade bolaget. Han avancerade snabbt till att bli vice vd.
– Första året 1985 sålde vi upp emot 50 000 Commodore 64. Det var rätt kul, eller rättare sagt kanon. Vi sänkte priset dramatiskt jämfört med den andra distributören Datatronic och ökade då våra volymer kraftigt. Julafton 1985 och 86 var en intensiv period. Jag fick öppna lagret för Stor & Litens bil och skjuta ut C64:or till den. Stor & Liten Gallerian var en riktig maskin när det gällde att sälja C64, sa Lars Molander.
Den dramatiska prissänkningen för C64 gick från 5995 kronor tidigt 1983 till 3995 kronor ett år senare då Handic påbörjat en strategi att fasa ut VIC-20. Efter Commodore tagit över så sjönk priset ytterligare till 2695 kronor och därefter gradvis ner till 1695 kronor. I symbios med den ledande distributören HK Electronics som importerade Out Run, The Last Ninja, California Games och flera andra populära spel så blev Commodore 64 den överlägset mest populära hemdatorn i Sverige.
Men det kom även med sina utmaningar. Commodore hade ett dilemma inför julhandeln 1985. Butikerna runtom i landet hade beställt 10 000 Commodore 64-datorer som de väntade på. Problemet var att svenska Commodore inte hade några bandspelare.
– På den tiden såldes C64:orna med bandspelare. Äntligen någon vecka innan jul fick vi in bandspelare som skulle matchas med en C64:a. Men vi konstaterade att samtliga var det fel på. De fungerade inte. Det var inställningar på tonhuvudet som behövde justeras. Det var 10 000 ungar som skulle ha sina julklappar. Vi tog det beslutet att vi skickar ut 10 000 trasiga bandspelare. Så blev det. Det blev lite liv ute hos återförsäljarna. Det var många som var glada på julafton till att de upptäckte att den inte fungerade, sa Lars Molander.
C64 sägs ha sålt över 200 000 exemplar i Sverige under sin livstid 1983-1992. Enligt Commodores räkenskapsrapporter skeppades 10,59 miljoner exemplar (12,4 miljoner när man räknar med C128). Det innebär att Sverige stod för drygt 1,6 procent av den globala försäljningen, en imponerande siffra för ett land som hade 8,5 miljoner invånare tidigt 90-tal.
Sommaren 1986 introducerades Amiga i Sverige. Först ut var modellen Amiga 1000. Prislappen på 17 000 kr med en monitor gjorde att den främst riktade sig mot en proffsanvändare. Det skulle dröja några år innan Amiga verkligen tog fart och startskottet för det skedde genom Amiga 500 som kom till Sverige 1987 med prislappen 6500 kronor.
Trots att Commodore 64 gick som tåget så lockade Atari för Lars Molander. Medan allt var väl hemma i Sverige sett till försäljningsframgångarna så var organisationen för Commodores moderbolag mindre välskött vilket påverkade arbetet lokalt som incidenten med de trasiga bandspelarna vilket vittnade om dålig kvalitetskontroll i Commodores fabriker.
Relationen mellan Commodore och Atari hade varit minst sagt frostig. Commodores styrelseordförande Irving Gould med styrelse hade tvingat bort grundaren Jack Tramiel från Commodore 1984 efter företaget hamnat i kris. Som en följd av det köpte Jack Tramiel upp konkurrenten Atari 1984. Bolaget splittrades då upp i Atari Games med arkadspel som gick på sitt håll medan Jack körde på med datorerna och tv-spelen. Lägg till turerna kring utvecklingen och uppköpet av Amiga som till sist hamnade hos Commodore men som Atari ursprungligen var inblandade i.
Eftersom Molander var anställd hos Commodore så höll han sitt möte med Jack Tramiel hemligt. Commodores svenska vd Anders Staaf trodde att Molander besökte en sjuk släkting i Norrland, medan Molander egentligen flög till CES i Las Vegas för att träffa Tramiel. Molander tog in på hotellet Golden Nugget i downtown Las Vegas. När han skulle titta på tv så sprang en råtta tvärs över golvet varpå Lars genast önskade byta rum. Mötet med Jack gick bra. Molander var imponerad av Jack och sa i en intervju med PrintOut Computer Club Sweden 1987 att Jack ”kan faktiskt varenda bit och byte inne i maskinerna”.
– Jag drog igång Atari i Skandinavien i början av 1987. Vi hade en riktig fight mot mitt forna Commodore som var väletablerade vid den tidpunkten. Det var riktigt skojiga tider, berättade Lars Molander.
Lars Molander fick även senare besöka Jack Tramiel i hans fritidshus i Lake Tahoe, Nevada. Dit bjöd Jack gärna in media och partners för att göra intervjuer eller prata affärer. Det var ett påkostat bygge som hade ett vattenfall inomhus. Tramiel och hans söner brukade säga att ”business is war” och förklarade mer eller mindre krig med Commodore, vilket datortidningar på den tiden svalde med hull och hår eftersom det gav bra rubriker och spännande artiklar med Atari mot Commodore.
Trots namnet Atari Scandinavia så ansvarade det nya kontoret inte enbart för Sverige, Norge och Danmark utan hela den nordiska marknaden som inkluderade Finland och Island också. Med Molander följde även de tidigare Commodore-anställda marknadschefen Anders Lindholm och produktchefen Mats Thörnblad till Atari Scandinavia där de fortsatte med samma roller. Mönstret kändes igen. Jack hade rekryterat Alwin Stumpf som jobbade på Commodore och gjort honom till Europageneral för Atari. Under Jacks ledning växte intäkterna rejält och man ökade framförallt försäljningen i Europa och i synnerhet i dåvarande Västtyskland som stod för ungefär en tredjedel av all försäljning av den nya 16-bitarsdatorn Atari ST.
Redan innan Molander tog vd-rollen på Atari Scandinavia så hade Atari 520ST introducerats i Sverige tidigt på året 1986 via USR Data som importerade Atari-datorer. Den kostade hela 10 900 kronor. Men när Atari Scandinavia kom igång så hade priserna sjunkit och inför den stundande kampen mellan Atari ST och Amiga så passade man på att sänka priset rejält. I början av 1987 annonserades Atari 520ST för 4495 kronor. Framåt sommaren sänktes priset ytterligare till 3695 kronor. Det var ett direkt svar för att positionera sig mot Amiga 500 som såldes för 6500 kronor.
– Med Atari så började vi bundla [hårdvara] med mjukvara. En batch med 20-30 spel. Något som inte HK Electronics och distributörerna gillade. Men det skapade värde och var ett sätt försöka komma åt spelarna och få dem att välja Atari ST framför Amiga, sa Lars Molander.
Även om de stora volymerna såldes till konsumenter som primärt använde sina datorer för att spela på så fanns det även en marknad för professionella användare.
– ST hade en stark knytning med MIDI-chipet på musiksidan, medan Amigan var spelarnas maskin måste jag erkänna, sa Lars Molander.
Martin Sirc som senare skulle jobba tillsammans med Lars Molander, var delägare i USR Data som hade ett par butiker och postorder. Sirc minns hur popartister som Orup och jazzmusikern Svante Thuresson var stammisar i butiken och använde sin Atari för såväl musik som spel. Även Magnus Uggla var Atari-användare och besökte det skandinaviska Atari-kontoret.
Utöver musik så var den dyrare modellen Mega ST med mer minne ett populärt val för desktop publishing, det vill säga layouta tidningar och andra trycksaker. Mega ST kostade 24 000 kronor exklusive moms, vilket motsvarar drygt 60 000 kronor enligt Konsumentprisindex 2025.
Trots att svenska Commodore hamnade i blåsväder 1988 så var det svårt för Atari att plocka marknadsandelar. Branschtidningen Computer Sweden hade rubriken ”Commodore får det sämsta betyget” där det skrivs att ”användarnas missnöje visas klart i stor undersökning”. Proffsanvändarna ansåg att support och service var bristande.
Atari anordnade ”Atari Dealer of the Year” som var en festlig gala där årets bästa butik i respektive land skulle utses. Galan roterade runt i Europa såsom Frankfurt, Amsterdam och Wien, med det lokala Atari-kontoret som fick ansvaret. Nedan syns en samling foton från tillställningarna.
Tack vare sin popularitet kunde Commodore hålla uppe priset på Amiga 500. Den gick sakta ner i pris och klättrade under 6000 kronor vilket den stannade på i ett par år till hösten 1990 då man kunde köpa den för 3995 kronor. Atari försökte kontra med Atari STE där E:et står för Enhanced som introducerades framåt slutet av 1989. Datorn hade en större palett av färger att välja mellan, snabbare datahantering och PCM-ljud. Den var inte helt bakåtkompatibel med ST och vissa spel kunde krångla eller var rentav ospelbara. Det kom också väldigt få spel som utnyttjade STE, ett par nämnbara är Another World, Chaos Engine, James Pond, Sleeperwalker och Zool. Prislappen sattes till 4500 kronor för att ligga strax under Amiga 500. Våren 1990 gick den ner till 3695 kronor och ersatte i princip den gamla ST-linjen.
I den begynnande finanskrisen för Sverige så lockades Lars Molander tillbaka till Commodore i maj 1991. Molanders ledarskap var omtyckt och han uppfattades som betydligt mer professionell än sina föregångare av press och partners.
Svenska Commodore hade sedan Molander lämnat mer och mer samordnats skandinaviskt. Den skandinaviska organisationen hade hunnit gå igenom flera chefer som fattat det enda konstiga beslutet efter det andra när det gäller hur distribution ska hanteras och marknadsföring. Från att ha varit dominerande hade Commodore börjat backa. Omsättningen hade gått från 172 miljoner kronor för det brutna räkenskapsåret 1987/88 till 84 miljoner kronor 1990/91.
– Jag kom tillbaka till Commodore 1991 för att få dem att återkomma på marknaden, sa Lars Molander.
Lars Molander lyckades vända den nedåtgående kurvan och få bättre ordning. Försäljningen ökade med 20 procent till över 100 miljoner under Molanders ledning 1991/92. Några av framgångarna inkluderade att få in Commodores PC-datorer på elektronikkedjan ONOFF. Molander medgav i en intervju med Datormagazin att det är svårt att sälja Amiga för professionell användning.
– Amigan passar nog inte för bokföring, order, lager eller fakturering på kontoren. Där är PC för etablerad. Egentligen finns det ingen naturlig proffsmarknad för Amigan. Vi arbetar istället för att kunna presentera färdiga koncept på Amiga 3000, typ informationssystem på företag. Där har ju Amigan lyckas bra. Men det är inte någon stormarknad, sa Lars Molander och noterade att det istället handlade om ”semiprofessionella” marknaden: – Exempelvis videoamatörer och mindre videoföretag, tog Molander som exempel.
Amiga användes flitigt för videoredigering och även vid tv-sändningar i Sverige, troligen det mest berömda programmet som använde Amiga är Bingolotto. Internationellt använde Comedy Central datorn för overlays och grafik. Filmer och tv-serier som Apollo 13, Titanic, Babylon 5, Young Indiana Jones och Wallace and Gromit använde Amiga för att rendera grafik eller redigering.
På konsumentsidan försökte Commodore marknadsföra Amiga och C64 genom att synas på Kalas Puffar-paket och spelet Kalas Puffsexpressen utvecklat av danska Silverrock, som för övrigt också gjorde danska reklamspel om tandkräm och astmamedicin. Silverrock bytte namn till ITE Media och fick en jättehit med trollet Hugo. Kalas Puffsexpressen då? Det var kult, men framstod som ganska barnsligt. Högre upp på önskelistan julen 1991 låg nog snarare Super Mario Bros 3 till NES och Sonic the Hedgehog till Mega Drive.
1991 lanserades också CDTV tidigt på hösten. I tidens andra var det en multimediamaskin som i princip var en Amiga 500 fast med en CD-ROM och fjärrkontroll istället för tangentbord. Prislappen var på runt 7000 kronor. Lagringsmöjligheterna på en CD gjorde att man kunde fylla skivorna med bilder, musik och filmsnuttar vilket resulterade i uppslagsverk, atlas och liknande. CDTV blev ingen hit och en kostsam affär för Commodore. Så här sa Lars Molander när Datormagazin intervjuade honom om CDTV:
– Det är ju en ny marknad för alla. En marknad som inte funnits tidigare. Jag vill ta det lugnt där och arbeta in produkten i butikerna. Det finns inget som tvingar oss att sälja stora kvaniteter snabbt. Därför vill jag avvakta och se reaktionerna från marknaden. Att marknadsföra den på fel sätt vore ju att bränna alla möjligheter för framtiden. Nej, då är det bättre att ta det lite lugnt. Men mitt mål är en CDTV eller en Amiga i varje svenskt hem.
Trots en konservativ och försiktig inställning till CDTV så gjorde Commodore i Sverige en liten satsning genom en reklamfilm med Svullo. Martin Sirc som vid tillfället var försäljningschef på Commodore minns kampanjen:
– Jerker Antoni var marknadschef och hade många galna idéer. En av dem var att spela in en reklamfilm med Svullo. Manus var inte så tydligt och man fattade inte vad det rörde sig om. Budskapet var lite förlorat [om vad CDTV faktiskt var] men det var jävligt roligt. Filmen skickades ut på en VHS-kassett tillsammans med en Tre Schilling Banco-starköl och chips. I boxen fanns också en blankett som man skulle fylla i och skicka tillbaka för att få mer info om CDTV. Det var inte så jättemånga blanketter som kom tillbaka.
Lars Molanders gamla arbetsgivare Atari Scandinavia stängde sin verksamhet 1992 och istället togs försäljningen över av lokala distributörer vilket ledde till en betydligt mindre närvaro. Därmed lämnades fältet öppet för Commodore och Amiga. Men den verkliga konkurrenten var inte Atari utan snarare konsolerna.
”Med Atari ur världen kan nu Lars Molander istället satsa sin energi på att konkurrera om kunderna med spelkonsoljättarna Nintendo och Sega. Här finns det nämligen marknadsandelar att plocka. För sanningen är nämligen den att Nintendo i Sverige omsätter fem gånger mer pengar än svenska Commodore.” skrev Christer Rindeblad i Datormagazin.
Sammantaget såldes över 100 000 Amiga 500 och totalt sett sålde hela Amiga-linjen över 130 000 exemplar vilket även inkluderar CDTV och CD32. Atari tappade snabbare mark och nådde strax över 50 000 exemplar. På konsumentsidan skulle dock aldrig Atari ST eller Amiga nå samma framgångar som Commodore 64. NES tog Sverige med storm och framåt slutet av 80-talet var det spelarnas favorit tack vare spel som Super Mario Bros och The Legend of Zelda. När Mega Drive släpptes i september 1990 och Super Nintendo i juni 1992 så hårdnade konkurrensen.
8-bitarsgenerationen, som förvisso var aktiv längre, sålde 736 000 enheter (NES: 420 000, Master System: 66 000, C64: 200 000, ZX Spectrum: 50 000) medan 16-bitars nådde 509 000 enheter (SNES: 177 000, Mega Drive: 150 000, Amiga: 132 000 och Atari: 50 000). En starkt bidragande anledning är finanskrisen och devalveringen av kronan under tidigt 90-tal vilket ledde till en ökande arbetslöshet. Från att ha legat runt 2-4% under 80-talet så skjöt arbetslösheten i höjden till över 10% under första halvan av 90-talet. Konsumentmarknaden var helt enkelt svagare.
Från andra hållet stred Amiga mot PC, de facto-standarden för professionella användare. Commodore hade ju som bekant sin egen linje med PC-datorer som stod för en stor del av omsättningen. PC med olika tillverkare växte snabbt inom spel tack vare VGA-grafik, följt av CD-ROM och senare skulle 3D-grafikkort hjälpa till att växa PC ännu mer. Lars Molander kunde se vart trenden var på väg och förklarade att strategin blev att positionera Amiga 600 och 1200 som en nybörjardator och sedan Amiga 4000 för en skara professionella användare.
– Vi får nog leva med att äldre tonåringar också går över från Amigan till PC. I skolan och arbetslivet är det ju trots allt PC som dominerar, så det är naturligt och helt okej. Bara de väljer en Commodore PC. Vi är stolta över Amigan, det är ju den som skiljer oss från andra datorföretag, sa Lars Molander.
Uttalandet gjorde inbitna Amiga-fans besvikna vilket ledde till åtskilliga upprörda insändare till Datormagazin. Att det var en högljudd men liten målgrupp blev glasklart någon månad senare. Även om Commodore nu åter var hälsosamma i Sverige så tvingades de att dra ner antalet anställda under mars 1993. Bakgrunden var Commodore International som var misskött och påbörjade konkurs en månad senare.
– Commodore tog en jättesmäll i Tyskland vid ett tillfälle. Mehdi Ali som vad vd för Commodore i New York pushade alltid oss vd:ar runtom i världen för att höja siffrorna inför kvartalsbokslut. Han ville visa aktieägarna hur pass bra resultat man gjorde. Ett sätt att höja siffrorna dramatiskt var att skjuta ut produkter till butiker eller distributörer som det oftast var i de stora länderna. Då skickades det ut stora mängder produkter som fakturerades, men det förbehållet att distributören hade full returrätt och prisfallsgaranti så det var på det villkoret som de tog emot varorna. Det här praktiserades av en del länder, dock inte Sverige vill jag påpeka. Norge var en av de länder som gjorde det men de hade inte de volymerna som kunde påverka helheten för Commodore globalt. Tyskarna gjorde det och det var en riktig katastrof vill jag tala om. Ett kvartal fick man ta tillbaka produkter till ett värde av 190 miljoner dollar och då började det hugga till ordentligt. Där börjar fallet. Då började Commodore strypa de mindre länderna som just Sverige, Norge och Danmark som avvecklades i första hand. Sedan centraliserades distributören till Tyskland och Nederländerna. Det finns andra anledningar också [som ledde till Commodores konkurs], men det var den stora smällen som fick det att ramla ihop, förklarade Lars Molander.
Lars Molander hade redan lämnat Commodore när beskedet om nedläggningen kom. Som vd för den lokala verksamheten kunde han se att situationen för Commodore International var bekymmersam. Molander hade börjat förbereda för framtiden. Medan Molander var vd för Commodore så började den tidigare Commodore-medarbetaren Lars Kjellstrand och Lars fru Laila att jobba med ett nytt bolag vid namn CCD i angränsade lokaler.
Commodores svenska kontor avvecklades helt och hållet tidigt på året 1994. Commodores konkurs och försäljning blev en utdragen historia. Under tiden så såldes Amiga 1200, 4000 och CD32 i Sverige via bland annat Elda, Karlberg & Karlberg, SPAB samt just CCD, innan Escom som köpte Commodore startade ett kontor i Sverige 1995.
– Jag startade CCD, vilket fungerade som en distributör åt Commodore. För att stötta CD32 gled vi även in på mjukvara. I takt med tiden gick vi mer och mer åt att bli en mjukvarudistributör. Efter Commodore gick omkull så såldes CCD till tyska Funsoft 1996. Vi ingick då i Funsoft-koncernen fram till maj 1999 då jag sålde min resterande andel i CCD och Funsoft sina andelar till Take-Two. De ombildade bolaget till vad som blev Jack of All Games, sa Lars Molander.
Martin Sirc som var den sista anställda att driva och senare stänga Commodore i Sverige blev rekryterad till Escom när de startade sitt kontor i Sverige. Efter ett år på Escom återförenades han med Lars Molander på Funsoft 1996 för att arbeta som produkt- och marknadschef. Något han gjorde till september 1998 när franska Infogrames anställde honom för att starta och driva det nordiska kontoret Infogrames Nordic. För att växa snabbt fanns en tanke att Infogrames skulle köpa upp en befintlig aktör i Norden och Funsoft var ett lämpligt mål. Men Jack of All Games svepte in före.
Bland de första spelen som Sirc fick i sitt knä var spelet Silver. Han samarbetade med distributören Bonnier Multimedia intitialt för att hantera försäljningen. Samtidigt som Sirc och den franska koncernledningen i Infogrames med Bruno Bonnell i spetsen planerade för att bygga upp den nordiska verksamheten. Martin Sirc kom med idén att de kan anställa Lars Molander som vd eftersom han har erfarenhet och kan bygga den nordiska organisationen tillsammans tillsammans med Sirc.
När Lars Molander slutligen sålt sina sista andelar till Take-Two så tog han 1999 sig an vd-rollen på Infogrames Nordic. Ambitionen var hög och de lokaliserade barnspel med Asterix, Smurfarna och Snurre Sprätt, där faktiskt finska marknaden prioriterades.
En minnesvärd kampanj var Infogrames Nordics storsatsning på actionspelet Driver. När uppföljaren Driver 2 skulle lanseras framåt julhandeln 2000 så gjorde Infogrames Nordic en stor sak av det genom att köpa in en Camaro som pryddes med spelets logo. Den användes som första pris i en tävling. Kampanjen blev uppmärksammad och Driver 2 sålde bra. Men serien lyfte aldrig riktigt och istället skulle det vara konkurrenten Grand Theft Auto 3 som lanserades till PS2 hösten 2001 som skulle ta marknaden med storm.
När Sega kastade in handduken på konsolmarknaden och upphörde med Dreamcast så slutade Brio vara distributör för Sega i Norden. Infogrames Nordic plockade upp avtalet och hanterade distributionen av Segas spel på PC, PlayStation 2, Xbox och Gamecube i Norden.
Lars Molander beskrev det själv som att han ”hoppade av den där cirkusen 2001”. Infogrames köpte upp Atari och skulle senare döpa om företaget till Atari. I samband med det döptes det lokala kontoret om från Infogrames Nordic till Atari Nordic. Även om Molander inte var med när det faktiskt skedde så kan man säga att cirkeln var sluten.
Lars Molanders karriär:
1969-1973 Programmerare på Esselte System
1973-1975 Datakonsult och datachef hos Statens Bakteriologiska Laboratorium
1975-1979 Datakonsult på Plandata
1979-1982 Försäljare hos KIDA-Data
1982-1983 Vd för Operativ Dator
1983-1985 Drev datorbutiken Personal Computer Center (PCC) i Stockholm
1985-1986 Försäljnings- och marknadsansvarig följt av vice VD på Svenska Commodore AB
1987-1991 Vd för Atari Scandinavia
1991-1993 Vd för Commodore
1993-1999 Vd för CCD/Funsoft
1999-2001 Vd för Infogrames Nordic
Källor:
• DMZArkivet
• Manual
• Computer Sweden
• PrintOut Computer Club Sweden
• Mikrodatorn
• Commodore History
• Ekonomifakta
• Serietidningsreklam
• Generation 64
Martin Lindell 