Retrospelsfestivalen 2017

Mitt retrospelsintresse har funnits ända sedan mitten av 90-talet när jag fick disponibel inkomst och kunde börja köpa tillbaka spel och konsoler som jag en gång i tiden sålt för att ha råd att köpa de nya konsolerna. Det fanns andra som också köpte klassiska spel, men det var inte ett vanligt förekommande intresse. Om spel fortfarande hade stämpeln ”det där är för barn och dessutom våldsamt!”, så var gamla spel än mer kufigt. Vem brydde sig om kassetter av typen man behövde blåsa i alternativt vänta i evigheter för att det ska laddas in beroende på om det var NES eller C64. Med åren återupptäckte dock fler och fler nostalgin. Den unika estetiken med pixelgrafik och karaktäristiska bitpopmusik fick folk att börja köpa tillbaka sina barndomsminnen av oförtäckt spelglädje.

Forum hjälpte att knyta ihop olika samlare och nostalgiker som delade med sig av information och intresset bland likasinnade. Sedan började också mässor och träffar att dyka upp. Retrogathering började 2006 i Västerås med ett tvåsiffrigt antal besökare som var mer en träff för entusiaster än en regelrätt mässa. Året därpå flyttades evenemanget till Stockholm och Alviks Medborgarhus. Forskaren Stefan Blomberg kontaktade mig, de ville nämligen ha föreläsare och han kunde inte. Jag begav mig dit och pratade om NES. För mig var det en ögonöppnare att träffa så många retrospelsintresserade. Jag fick se och testa datorer och konsoler som jag tidigare bara läst om i tidningar eller sett på nätet. Glädjen på Retrogathering gjorde att jag hjälpte till kommande år med att bl.a. sätta ihop paneler 2008 och 2009 med veteraner som Lars Jarhamn (Bergsala), Ulf Beckman, Lars Molander (Commodore och Atari), Andreas Tadic (Team 17) för att nämna några.

Intresset för klassiska spel fortsatte att växa med stegrande priser som ett bevis på den ökande efterfrågan. Retrogathering drog fler besökare och nya mässor som Retrospelsmässan i Göteborg (2010) och Retrospelsfestivalen i Malmö (2014) startade. Den senare tog det av olika skäl två år innan jag besökte. Vill påstå att sedan Retrospelsmässan växt till ett större fenomen så är Retrospelsfestivalen den gemytligare mässan. I år bytte Retrospelsfestivalen lokal till Inkonst på Möllevången i Malmö. Tillsammans med Lirod från forumet SNDB.se så åkte vi ner med tåget redan på fredagsmorgonen och spenderade färden med att duellera i Mario Kart 8 Deluxe och Ultra Street Fighter 2 på Switch. Väl i Malmö besöktes lokalen för att snabbt lasta av de böcker och spel som jag skulle sälja på mässan.

Jag och Lirod passade på att spela några Nintendo-klassiker i arkadversion på ett av de uppställda kabinetten. Imponerades stort av Mario Bros som är snäppet mer levande i arkadversion med personligheterna i karaktärerna och fienderna som framhävs mer än i den annars lysande NES-versionen. Fick en liten uppenbarelse att jag borde samla på Mario Bros-spel, alltså specifikt Mario Bros, inte Super Mario Bros. Jag har gått i tankarna en längre period och funderat på att samla på en specifik titel och ej serie. Det är fascinerade med samlare som med inbiten dedikation specialiserar sig på ett spel som t.ex. Heidi stopXwhispering med Tetris och Dasse med Manic Miner. För mig har valet stått mellan Donkey Kong och Mario Bros. Eftersom jag föredrar spel där samarbete gagnar framgång så föll lotten på Mario Bros.


Så här såg det ut under uppbyggnaden, som utställare hinner man inte riktigt ta kort under själva mässan.

Efteråt tog vi en promenad på Möllan med lunch i sikte. För en Stockholmsbo så känns området verkligen mer kontinentalt. Om Södermalm i Stockholm beskrivs som hipster i själen så är Möllan mer bohem. Tvärs över gatan från Inkonst där Retrospelsfestivalen ägde rum kommer framtidens spel att göras när spelutvecklaren Massive Entertainment flyttar in 2019 med närmare 600 anställda (om anställningstakten fortsätter enligt plan). Efter en kaffe i solen så begav vi oss tillbaka till mässan för att hälsa på fler utställare. Tillsammans med Kahn och Robin avslutade vi sedan dagen med att gå till Kin Long för att njuta middag och tjata retrospel.

Lördagen började med en stabil hotellfrukost i sällskap av SNDB-kompaniet med vänner. Därefter traskade jag över till Retrospelsfestivalen runt hörnet från hotellet. Oerhört smidigt med hotell i samma kvarter som mässan sker. Första inköpet på lördagen blev Team Lampoils spel Rope & Bombs, ett nyproducerat Game Boy-spel utvecklat av Martin Ahrnbom och Gunnar Weibull. Oerhört kul pusselvariant som påminner om Pipe Mania, fast istället för att få vatten att flöda hela vägen så ska repen som kopplas ihop brännas med jämna mellanrum. Ambitiöst genomfört med Super Game Boy-stöd dessutom. Det är ett hobbyprojekt och endast ett litet antal spel har tagits fram, i skrivande stund finns några fortfarande kvar att köpa från deras hemsida.

Om vi fortsätter i skapandets tecken så osade det kreativitet i lokalen med utställare som silversmeden Geekonista, pärlplattekonstnärerna David Nilsson och Pappas Pärlor, pixelmålaren Slusk och mössvirkaren Bleepwear. Att jag beslutade mig för att samla på Mario Bros föll väl samman med Pappas Pärlors diorama på spelet. Det fanns två delar, den med Luigi och krabban köptes av en annan person. Förutom Mario Bros hade han även gjort flera fina dioramor med Zelda. På temat Mario Bros fick jag även med mig hem en C64-version av Mario Bros från mina härliga bordsgrannar Retro Bit Bros. Av Slusk köpte jag en tavla med Dr. Mario. Spelet har gått flitigt hemma på NES Mini Classic, så passar bra.

Förutom att ha bord och sälja böcker så hade jag även en föreläsning om DICE som firar 25 år. Jag var där inte i egenskap av DICE-anställd utan som spelhistoriker och baserade föredraget på mina intervjuer med grundarna som genomfördes till boken Svensk Videospelsutveckling om svensk spelhistoria. Tyngdpunkten låg på de tidiga åren eftersom temat trots allt är retrospel på mässan. Tack till alla som lyssnade!

Har man bord så missar man tyvärr mycket på en mässa. Även om jag hade trevliga bordsgrannar i Trooper och Retro Bit Bros samt fick hjälp av Carlsson (som är med och arrangerar Retrogathering) så kan jag inte lämna bordet obemannat för ofta, sakerna säljer ju inte sig själv. Förutom att inte kunna deltaga i tävlingarna (hade gärna testat hur jag står i svarta serien) så missade jag också de intressanta föreläsningarna av Jimmy ”Spelpappan” Wilhelmsson om Amiga 500, Elden Pixels om skapandet av deras spel Alwa’s Awakening samt David Jacoby som pratade om scenen. Turligt nog dokumenterade Videospelsklubben även Spelpappans föredrag.

Trots att jag sålde nästan alla böcker och mer än hälften av spelen jag hade med mig så var väskan tung på vägen hem. Tomrummet fylldes av andra prylar. Förutom Rope & Bombs och konstverken så hittade jag två svenskutvecklade Saturn-spel: Hexen och True Pinball. Atod från Helsingborg gjorde portningen av Hexen med gott resultat, definitivt en av de bättre förstapersonsskjutarna på Saturn (kolla in denna filmen på hur mjukt det rör sig!). True Pinball är 3D-versionen av Pinball Illusions. Tillsammans med PlayStation-versionen så sålde True Pinball faktiskt mer än Pinball-trilogin på Amiga och PC tillsammans. Det säger mer om piratkopieringen på hemdatorerna än spelens popularitet, för nog är det fler som spelat och känner till Pinball-trilogin än True Pinball.

Folk vet att jag samlar på NHL-serien och eftersom gamla sportspel inte står högt i värde händer det ofta att jag får diverse gamla NHL-utgåvor. Personligen tycker jag det är fint att någon faktiskt kommer ihåg att jag samlar på NHL-spel och dessutom tar sig tid att skänka spelen till mig. Denna gång fick jag NHL 99 i hyrutgåva på Nintendo 64 samt expansionen Elitserien 2001 till PC. Den senare har jag redan, men det kan alltid vara bra att ha två.

Voonilipton hade med sig ett par fina demotorn som stod i butik back in the days.

Visst är det roligt att komma hem med nya (gamla) prylar, men den stora behållningen med mässorna är givetvis folket! Att få träffa andra likasinnade som delar kärleken till klassiska spel. Ingen nämnd, ingen glömd brukar man säga. Extra roligt att flera kom fram till mig och började prata om Ny Data, butiken som jag jobbade i 1994-1999. Det hör väl till närheten eftersom det inte är många mil från Malmö där Retrospelsfestivalen äger rum till Kristianstad där butiken låg en gång i tiden. Onekligen glädjande att få höra minnen och att den en gång i tiden betydde ganska mycket för många personer i omnejd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s