Atari som låg bakom de klassiska konsolerna Pong och Atari 2600 hade under mitten och den senare delen av 80-talet främst satsat på datorer. Men de gjorde comeback inom tv-spel med den portabla konsolen Lynx som med sin färgskärm skulle utmana Game Boy. I Sverige tog Atari hjälp av distributören HK Electronics & Software för att lansera Lynx.
Detta är ett utdrag ur en längre artikel om pionjären Heikki Karbing och distributören HK Electronics & Software som publicerades i Datormagazin Retro #8 samt här på bloggen. Under 80-talet var Heikki tidigt verksam inom tv-spel och skulle sedan bli ledande inom hemdatorspel. Heikki Karbing var lika viktig för C64 som Owe Bergsten var för NES. Även om HK var främst känd som den ledande importören av datorspel så tog de även in Neo Geo till Sverige (läs mer om det här!) och gjorde en stor satsning på Atari Lynx.
HK Electronics & Software grundades 1985 och var en fortsättning av CBS Electronics som distribuerade ColecoVision. HK Electronics sålde spel till alla plattformar men främst till hemdatorer och i synnerhet Commodore 64 som kom att bli dominant framåt mitten av 80-talet. Storsäljarna var titlar som The Last Ninja-serien, Out Run och joysticken Tac-2 som flera år i rad vann Datormagazins årliga joysticktest. 1988 utsågs HK till världens bästa distributör av Activision.
HK började försöka satsa mer på tv-spel när spelförsäljningen på C64 började sjunka 1990. Commodores nyare 16-bitarsdator Amiga 500 blev inte lika populär som 8-bitaren och trotjänaren C64 vilket gjorde att den totala försäljningen av hemdatorspel minskade jämfört med tidigare år. PC var på framfart men var fortsatt tämligen liten som spelplattform och det skulle dröja ytterligare några år innan PC-spel skulle ta över.
Under den här tiden försökte HK sälja NES-spel, hoppades att Konix Multisystem skulle släppas, var i kontakt med NEC om distribution av PC Engine (TurboGrafx-16) och förberedde sig inför Neo Geo. Men framförallt så gjorde man en stor satsning på Atari Lynx.
Atari Lynx är en portabel spelkonsol med färgskärm. Den utvecklades av Epyx, ett företag som rönt stora framgångar med sina sportspel som California Games, Summer Games och Winter Games. Projektnamnet var ”Handy Game”. För ändamålet att skapa en ny bärbar enhet hade Epyx anställt ingenjörerna David Needle och Robert J. Mical som arbetat med framtagandet av Amiga.
Januari 1989 var Handy redo för världen och Epyx visade upp den på elektronikmässan CES i USA. De fick mycket uppmärksamhet vilket var lyckligt. Epyx hade nämligen gått från att vara framgångsrika till att drabbas av den sjunkande spelförsäljningen på hemdatorer och ekonomisk kris. Oförmögna att själva ha råd att tillverka och sälja den lovande portabla konsolen så försökte de få Sega och Nintendo intresserade. Nintendo hade redan på gång Game Boy som skulle släppas enbart några månader senare i april 1989 i Japan följt av Nordamerika i slutet av juli. Epyx fick däremot napp hos Atari som satsade och presenterade Handy som ”Portable Color Entertainment System” på sommarupplagan av CES 1989. Strax därefter döptes den officiellt till Lynx. Atari kallade sina nya konsoler efter kattdjur, medan den portabla fick heta Lynx (lodjur) så skulle deras kommande stationära konsol få namnet Jaguar. Lynx släpptes den 1 september i USA.
Hemma i Sverige hade HK Electronics gjort en deal med Atari om att sälja deras hårdvara som ledde till att de tog in Atari ST och den lilla handdatorn Portfolio. Atari hade ett bra distributionsnätverk via datorbutiker och vissa återförsäljare som KF sålde Atari ST i sina Domus-varuhus. Förhoppningen från Ataris sida var att HK skulle nå butiker som Atari inte hade som kunder, till exempel leksakshandeln. HK blev extra viktiga när Ataris portabla spelkonsol skulle lanseras i april 1990. Eftersom Lynx var en dedicerad konsol till skillnad från Ataris sortiment med datorer så var HK:s försäljningskanaler perfekta.
– Det pratades mycket om att komma in på konsolmarknaden hos HK så Lynx blev en viktig produkt. Vi kände en stor stolthet i samarbetet med Atari och att vi fick förtroendet att leda försäljningen på Lynx. HK satsade hårt på Lynx och vi skrev mycket artiklar om den och hur förträfflig den var i vår tidning Electronics & Software News. Det fanns en tro på bärbart inom branschen. Att vi dessutom hade California Games som medföljande spel när man köpte konsolen var lovande, det var en oerhört populär titel från Epyx som var stora på den tiden, säger Christian Ponziani, som var säljare på HK Electronics.
Lanseringen i april 1990 innebar att Lynx fick ett försprång mot Nintendos Game Boy som släpptes den 28 september 1990 och Game Gear som anlände sommaren 1991. Trots försprånget och titlar som California Games kunde Lynxens 4096 färger inte rå sig på Game Boy med sina fyra gråskalor och Tetris. Prislappen för Lynx var närmare 2000 kronor när den lanserades. Redan efter drygt en månad ute kunde man i maj 1990 läsa i butiksannonser ”sänkt pris 1789 kronor” för en Lynx med California Games.
– Vi hade i stort sett hela leksakshandeln eftersom C64 hade sålt fantastiskt där. Men inga andra tv-spel fick plats på marknaden. Nintendo var för starka. Sega kom in i bilden och klarade sig hyfsat. Men Lynx var ingenting i sammanhanget. Den var lite för dyr och jag tror inte folk var mogna för den typen utan de ville spela på en tv med större bild och så vidare. Sedan kom Game Boy som vände till alla Nintendo-ägare. Alla som hade ett NES köpte en Game Boy, säger Lars Kjellstrand, som var försäljningschef på HK Electronics.
Initialt var media ganska positiva kring Atari Lynx. Kvällstidningen Idag genomförde ett konsoltest i september 1990 där Lynx berömdes för sin skärm och att ”bilden släpar inte efter heller som på Game Boy” men att ”Ataris spel känns fortfarande lite stela och tråkiga trots den briljanta grafiken”. Kritik framfördes att Lynx äter upp batterier snabbt och den höga prislappen. Expressen gav faktiskt Lynx högre betyg än Game Boy i ett test inför julhandeln 1990 men konstaterade att den ”inte riktigt värt pengarna om man jämför hur mycket annat man kan få för nästan 2000 kronor”.
I början på året 1991 ökade Svenska Hemdatornytt sin bevakning av tv-spel genom att göra avdelningen ”Konsollidérat” till ett permanent inslag i tidningen. I samband med detta publicerade de ett test av alla konsoler. Lynx prisades för sin prestanda men de noterade att den brottas med kvalitén på spelen och att den ”tuggar i sig batterier med en hastighet som kan göra vilken kommunal batteribox som helst grön av avund”. I samma test kritiseras Game Boy för att ”svartvit skärm och ljudet är väl inte mycket att hänga i julgranen” men det kompenseras av att ”Nintendo är helt överlägsna när det gäller att tillverka välskrivna spel”. Svenska Hemdatornytt följde upp i nr. 2/1991 där de skrev att ”det gör en spelare verkligen ont i hjärtat att se hur möjligheterna hos denna fantastiska maskin missbrukas” och syftade på att de flesta nya spel till Lynx är ”fantasilösa på gränsen till det tråkiga”.
Lynxens främsta supporter var spel- och datortidningen Attack som publicerade flera sidor med recensioner av Lynx-spel i åtskilliga nummer och hyllade konsolen. Artiklarna i Attack var signerade Lars-Göran Nilsson, en journalist som skrev i den första svenska speltidningen Joystick tidigt 80-tal (mer om den och andra svenska speltidningar kan man läsa här) och hörde till generationen som spelat mycket Atari 2600 vilket antagligen gav en förkärlek till Lynx.
– Mottagandet var egentligen ganska bra hos media. Men det var svårt att komma in med Lynx hos de handlarna som sålde Nintendo. Bergsala hade handlarna i ett järngrepp och de väntade lojalt på Game Boy. Priset på Lynx var en enorm nackdel. Bärbara tv-spel sågs som en leksak och det fanns inte det kapitalet att sälja volym av en så dyr produkt till barn. Tiden var inte mogen för Lynx. Det var ingen katastrof för HK men det påverkade så klart bolagets likviditet att ligga med Lynx-konsoler på lager när det inte blev någon riktig framgångar, menar Christian Ponziani.
Totalt släpptes drygt 70 spel till Lynx. En stor del av dessa bestod av tidigare framgångsrika arkadspel eller hemdatorspel som till exempel nämnda California Games samt titlar som Shadow of the Beast, Lemmings, Ninja Gaiden, Paperboy och Road Blasters för att nämna några.
Det fanns inte många exklusiva spel. Bland de populäraste ser vi pusselspelet Chip’s Challenge och plattformaren Todd´s Adventures in Slime World som släpptes först på Lynx innan de portades till andra plattformar. Flygskjutaren Blue Lightning som är tydligt inspirerat av Segas klassiker After Burner släpptes enkom på Lynx och det dröjde ända fram till 2022 innan spelet portades till en annan plattform. Batman Returns efter filmen med samma namn fick flera olika spel av diverse utvecklare till Amiga, SNES, Mega Drive och andra. Lynx hade sin egen unika version utvecklad av Atari själva.
Majoriteten av spel gavs ut av Atari själva. Telegames gav ut en del spel, framförallt portningar av framgångsrika titlar som bland annat Super Off Road, Double Dragon och Desert Strike.
– Lynx var svårsåld. Den var för dyr och hade för dålig batteritid. Hade du kunnat koppla den till tv:n så hade den kanske blivit något. Den hade ändå bra spel som Blue Lighting, Chips Challenge, California Games och så kom även Rygar och Raiden. När man såg de här små spelpaketen till Lynx så kändes det som Atari gick tillbaka till 2600-tiden och jag hoppades att de skulle komma ut massor av bra spel. Det synd att det inte blev någonting. Vi fick faktiskt in Lynx på bland annat B&W-varuhusen, men den stod stilla i butik och fick tillbaka mycket returer, säger Spiros ”Spiran” Papadopoulos, som jobbade på lagret och var säljare på HK Electronics.
Flera Lynx-spel som Klax, Raiden och Gauntlet kunde spelas vertikalt. Ovan syns i denna brittiska reklamfilm Gauntlet i vertikalt läge och fyra spelare ihopkopplade.
HK lyckades faktiskt få in Lynx på stormarknadskedjan B&W. Även Stor & Liten valde att satsa på Lynx. Dock så var Stor & Liten en av de återförsäljare som köpte direkt av Atari. Stor & Liten hade länge sålt Atari-datorer och var en etablerad kund till Atari Scandinavia. Det gav dem en fördel då Atari gav annonsstöd till Stor & Liten. Flera annonser för Lynx i diverse serietidningar hade Stor & Liten som avsändare.
– Jag minns att jag såg Lynx för första gången på StarHotel i Sollentuna. HK bjöd in olika förläggare till sina evenemang, så även andra som Mirrorsoft var med och presenterade nya spel. Men vi köpte direkt av Atari. Vår säljare på Atari var Ulrika Bergman. Hon började recensera spel på tv i programmet Dataspelstoppen, berättar Pål Fjelkestam, som jobbade med spel på Stor & Liten i Täby.
Att det stod en Atari ST i studion vittnar om Ulrikas lojalitet till sin gamla arbetsgivare.
Lynx-tävlingenStor & Liten gav Lynx mycket utrymme och uppmärksamhet. De försökte locka folk till att testa Lynx genom att arrangera tävlingar. Det var vanligt förekommande med tävlingar för att skapa intresse och något Stor & Liten gjort redan tidigt på NES-tiden när de hade en tävling i Duck Hunt. Lynx-tävlingen fångade upp en förbipasserande Ludde Nordenskjöld, författare till Insert Coin, boken om arkadspelens uppgång och fall i Sverige och Aldrig Game Over, en berättelse om att växa upp med tv-spel innan internet skrev om reglerna för alltid. Här berättar han med sina egna ord om tävlingen. Alldeles i början av 1990-talet låg Presscenter längst in i Gallerian och dit brukade jag gå ett par gånger i månaden och gratisläsa importerade speltidningar från England och USA. Vanligtvis i sällskap av någon likasinnad kompis, men just den här eftermiddagen hade jag varit inne och bläddrat på egen hand. På väg därifrån passerade jag Stor & Liten som låg vid stora entrén ut mot Hamngatan. Vid ett tillfälligt uppställt bord bredvid ingången blev jag varse två killar i röda tröjor och en skylt som proklamerade: TÄVLA OCH VINN EN ATARI LYNX! Som det råkade sig så hade jag testat Lynx i en radioaffär i Västervik under sommarlovet några månader tidigare. Detta var innan 16-bitskonsolerna Mega Drive och Super Nintendo nått Sverige, och att se en handhållen konsol prestera effekter som inte ens gick att ha på tv:n i vardagsrummet vid tidpunkten gjorde såklart starkt intryck. Det enda som hindrade mig från att skaffa en där och då var den höga prislappen. Hursomhelst så gick jag fram till bordet och anmälde mitt intresse. Spelet man tävlade i var Californa Games, närmare bestämt grenen där man cyklar BMX. Jag hade spelat det åtskilliga gånger i radioaffären och visste vad det gick ut på. Man cyklar på en bana med gupp och backar och ska undvika att köra in i hinder. Genom att trycka på ena knappen gör man en bakåtvolt med cykeln, och ju fler volter man lyckas utföra i ett och samma hopp desto högre poäng blir det. Dessutom gäller det att komma fram till mållinjen så snabbt som möjligt. Den ena Stor & Liten-killen satte en Lynx i händerna på mig och önskade lycka till. Gudarna måste ha varit på min sida den dagen, för jag hade flyt. Riktigt bra flyt. Inte bara klarade jag av att undvika alla hinder och landa på hjulen efter varje hopp, jag lyckades också med det svåraste tricket av de alla. Det är nämligen så att om man snuddar med framhjulet på en kant när man är mitt i en volt med cykeln, så byter den riktning och man voltar istället framåt. Jag vet inte exakt hur mycket poäng detta inbringar, men jag kommer tydligt ihåg att poängräknaren uppe i skärmens hörn visade 612 när jag med svettiga händer väl passerade mållinjen. Killarna på andra sidan bordet såg märkbart imponerade ut. De skrev ner poängsumman ihop med mitt namn och telefonnummer på ett papper. Ovanför fanns en lista med runt femton-tjugo andra namn på folk som tävlat före mig, jag ögnade snabbt igenom den och insåg att ingen ens hade kommit upp till 300 poäng. Ändå kunde jag inte riktigt tro att det var sant när de ringde från Stor & Liten dagen därpå och berättade att jag hade vunnit en Lynx med tillhörande California Games. Jag satte mig direkt på bussen in mot stan för att hämta ut den. Det var inga fanfarer eller någon högtidlig ceremoni, utan bara en kvinnlig expedit som räckte den över disken och gratulerade mig. |
Senare på hösten 1990 annonserades Lynx för 1499 kronor vilket kan jämföras med 795 kronor för en Game Boy. Nintendos portabla konsol var helt enkelt en massmarknadsprodukt medan Lynx köptes av ett fåtal konnässörer. Lynxen lanserades under 1991 i en omdesignad version kallad Lynx 2 som såldes direkt av Atari Scandinavia och senare Ad Astra. Prislappen var då under tusen kronor, men det funkade ändå inte. Sommaren 1991 hade Sega genom Brio i Sverige lanserat sin portabla konsol Game Gear för 1195 kronor inklusive spelet Columns vilket blev för mycket för Lynx att konkurrera med.
Lynxen levde en förtvinande tillvaro under 1992 och försvann så gott från merparten av alla butiker som hellre gav utrymme till framförallt Game Boy men även Game Gear samt resterande sortiment med stationära konsoler från Nintendo och Sega.
Uppskattningsvis så sålde Lynx ungefär 5000-6000 exemplar kombinerat via HK, Atari och Ad Astra. Vilket är mindre än hälften av de 15 000 som Brio skeppade av Game Gear och bara en fraktion av Game Boy som nådde upp till hela 300 000 i Sverige. Globalt ska Lynx ha sålt ca 2-3 miljoner exemplar, merparten av dessa såldes i USA, jämfört med 119 miljoner Game Boy och knappt 11 miljoner Game Gear.
– Folk var inte beredda på portabla. Game Boy blev en sådan hit. Super Mario Land fick barnen och Tetris fick businessfolket. Det var folk i kostym som spelade Game Boy på planet. Det var inte skämmigt utan det var en statuspryl. Det är det som är skillnaden, därför det blev en så succé, menar Spiran.
Kom gärna tillbaka under 2025 och läs mer om HK Electronics framgångar på C64, kampen mot piratkopiering, hur de stod upp mot censur av våldsamma spel, NES-satsningen och mycket mer.
Tack till Stonan för scanningar.
Källor:
• EGM nr. 4
• Evan Amos (foto på Atari Lynx)
Martin Lindell 