Historien om Neo Geo i Sverige

Monsterkonsolen Neo Geo med sina gigantiska sprites och lika gigantiska arkadspakar fick spelare att tappa hakan i början av 90-talet. Att konsolen fick en officiell lansering i Sverige har vi Spiros ”Spiran” Papadopoulos att tacka för, han tog modet och ringde tillverkaren SNK i Japan 1990.

Namnet SNK säger antagligen inte mycket för gemene man. Inte ens för en spelare såvida du inte är en inbiten arkadräv eller hade tillräckligt stor plånbok på 90-talet för att kunna njuta av Neo Geo. Spelserier som överlevt från SNK och fortsatt komma ut med jämna mellanrum är bl.a. Metal Slug, Samurai Shodown och King of Fighters. På senare dar har också flera klassiska Neo Geo-titlar givits ut på nytt digitalt genom Arcade Archives. Innan vi kommer in på svenska spåret så tar vi en liten bakgrund om SNK.

SNK är en förkortning av Shin Nihon Kikaku, som översatt betyder ”nytt Japan-projekt”.

Startar med arkadspel

SNK grundades juli 1978 av Eikichi Kawasaki i Osaka, Japan. Likt många andra företag på den tiden som t.ex. Nintendo och Sunsoft så hoppade de på arkadtrenden med kloner av framgångsrika spel som Breakout och Space Invaders. Deras första spel Micon Kit, Micon Kit 2 och Space Micon Kit var Breakout-kloner där man ska träffa en boll i nedre delen av skärmen som sedan studsar iväg och krossar brickor på den övre delen. Missar man bollen så förlorar man ett liv.

Deras nästa väg av spel var lite mer sofistikerade. Under 1979 släppte de Ozma Wars där rymdskepp av olika typer anföll i vågor.

1980 släppte de Sasuke vs Commander som är utvecklat Tose, en work-for-hire studio som genom åren har utvecklat tusentals spel på uppdrag. Denna gång var spelet i färg. Det finns stora likheter med Namcos Galaxian som släpptes året före. De anstormande rymdskeppen och laserskotten har ersatts med ett orientaliskt tema med fallande ninjor som slänger shurikens mot spelaren. Sasuke vs Commander har släppts som en del av Arcade Archives-serien och finns på Switch samt PS4.

Portningar till hemdatorer och konsol

SNK expanderade till Nordamerika i oktober 1981 med kontor i Sunnyvale, Kalifornien som då var spelvärldens epicenter med Ataris högkvarter som nådde sin höjdpunkt under det tidiga 80-talet. SNK:s spel började få mer uppmärksamhet i arkadhallarna och licensierades av andra spelutgivare som portade och lanserades dem för hemdatorer. Det var en vanlig företeelse eftersom de japanska spelutgivarna var geografiskt långt från marknaden och saknade förmåga att kommersiellt sälja och marknadsföra spelen samt utvecklarna var även tekniskt obekanta med många av plattformarna. Hemdatormarknaden var snårig med många olika datortillverkare som hade varierande framgång i olika länder. Ett exempel på en portning var spelet Athena, en av SNK:s framgångar inom arkadvärlden. Spelet med den kvinnliga hjältinnan i huvudrollen i huvudrollen portades 1987 till Commodore 64 och ZX Spectrum av brittiska Ocean och gavs ut under etiketten Imagine.

Athena porträtterades väldigt olika i öst och väst. Anime hade ännu inte fått genomslag hos en äldre publik i väst, så inför den västerländska lanseringen var det realistiskt tema som gällde. Kan tänkas att Conan the Barbarian inspirerade.

Den stora hiten för SNK kom 1986 med Ikari Warriors. Som kommandosoldat med maskingevär mejas fiendesoldater ner på löpande band. En tydlig inspiration för temat och hjälten är filmen Rambo: First Blood II som haft premiär året innan. Filmen handlar om Vietnamveteranen spelad av Sylvester Stallone som ränner runt med bar överkropp, pannband och tunga maskingevär. Ikari Warriors gavs ut på hemdatorer av Data East och Elite Systems, men SNK hade börjat inse potentialen i konsolspel och utökade sin verksamhet för att själva kunna släppa det på Famicom och NES.

I NES-täta Sverige så var SNK en av de första tredjepartstillverkarna att nå oss. När NES lanserades här i september 1986 så var det med den svarta serien. Smeknamnet kommer från den enhetliga stilen med små svarta kartonger, spelets titel i blått samt en tecknad illustration. Allteftersom så introducerade Nintendo silver- och guldboxar för spel med lösenord och batteriminne. Framåt slutet av 1988 så började spel från andra utgivare dyka upp i Europa. En av anledningarna till avsaknaden av spel från tredjepart var chipsbristen som begränsade antalet spel som kunde tillverkas. Troligen så prioriterades Japan och Nordamerika som var större och mer homogena marknader, medan Europa var indelat i PAL A och B samt att kartongernas produkttexter och övriga marknadsföringsmaterial översattes i flera länder. Spelen från tredjepart kom i kartonger som var några centimeter högre än svarta serien och designen bestämdes av spelutgivarna själva. Först ut i Europa var Konami. Titlar som Top Gun, Gradius, Castlevania och The Goonies II släpptes i silverfärgade kartonger. Tidigt på året 1989 så tågade även Capcom in på NES i Europa och i augusti 1989 så gjorde SNK sin entré med NES-versionen av deras populära arkadskjutare Ikari Warriors. Första året såldes knappt 14500 exemplar i Skandinavien, vilket för den tiden var genomsnittsförsäljningen av ett nytt spel. Totalt över hela sin livstid så sålde Ikari Warriors 25000 exemplar, vilket är bra, men inte extraordinärt. Som en jämförelse så var Super Mario Bros 2 årets hit och sålde 52000 exemplar under 1989, totalt under hela sin livstid landade det spelet på 116000. Året därpå släpptes även Lee Trevino’s Fighting Golf från SNK, en mer modest titel vars försäljning uppgick till 18000 exemplar. Ett av alla dessa exemplar av Fighting Golf kommer att ha en väldigt viktig roll för SNK i Sverige, men vi återkommer till det lite senare. Resten av SNK:s NES-spel nådde aldrig oss i Skandinavien och vi gick miste om pärlor som det Zelda-liknande rollspelet Crystalis.

Neo Geo gör entré

Marknaden höll också på att förändras då konsolerna för hemmabruk blev kraftigare och billigare vilket ledde till att klyftan i kvalité mellan arkad och konsoler var på väg att minska framöver. SEGA lanserade sin Mega Drive oktober 1988 i Japan och Nintendo hade bekräftat att de arbetar på en 16-bitare som ska ersätta Famicom.

Med sina rötter i arkadspelsindustrin tänkte SNK ut en lösning som kunde gynna dem både på konsolmarknaden och arkadspelsmarknaden. För arkadspelen handlade det om effektivisering. I princip alla arkadspel byggde på unika kretskort och utsmyckade kabinetter. Visst kunde kabinetter av standardmodell återanvändas och byggas om, men då ska hela innanredet med elektronik rivas ut och sedan ska illustrationerna på kabinettet bytas ut om, vilket inte kunde göras på plats i arkadhallen utan hela arkadmaskinen var tvungen att skeppas till en fabrik för att byggas om. Ofta såldes de istället vidare som begagnade och ersattes av nytillverkade arkadmaskiner.

SNK började därför skissa ut ett modulärt system där inte hela arkadmaskinen behöver bytas ut. Genom att standardisera hårdvaran och låta spelen vara utbytbara kassetter inte helt olikt spelen till konsoler så kunde de skära ner på kostnaden. Den dyra logistiken att leverera nya arkadkabinetter ersattes med att enbart skicka ut nya spel och illustrationer för kabinettet. Det gjorde processen enklare och snabbare att byta ut spel i en arkadmaskin när ett spel inte längre vara populärt. Med den här modellen så säkerställde de dessutom den viktiga ytan i arkadhallen så länge de kunde förse sina enheter med nya spel, istället för att riskera att deras enhet slängs ut till förmån för ett nyare kabinett med ett nytt spel från en annan tillverkare. Varje system kunde innehålla upp till sex olika spel i en kabinett. Spelen kostade ca 500 dollar stycket, vilket kan låta mycket men en helt ny arkadmaskin kostade över 1000 dollar.

Neo Geo-systemen:
AES = Advanced Entertainment System. Konsolen.
MVS = Multi-Video System. Arkadsystemet.

Parallellt så utvecklade även SNK en hemmavariant i form av en konsol. Med den kraftfullare arkadhårdvaran innanför skalet var målet en lyxigare konsol med arkadkänsla som skulle skilja sig från konkurrenternas 16-bitarssystem Mega Drive, Super Nintendo och PC Engine (TurboGrafx). Det var en mer exklusiv och avancerad produkt för inbitna spelare som var beredda på att betala mer för en arkadupplevelse hemma. Istället för handkontroller med styrkors så medföljde arkadstickor stora som dasslock och med rejäla knappar för att fånga den rätta arkadkänslan. Även spelkassetterna till Neo Geo kändes som stora muterade monster i jämförelse med de små nätta cartarna till SNES respektive Mega Drive. De tog även fram ett minneskort som kunde användas på såväl konsol som i arkadmaskin för att spara sina framsteg eller high score från arkadhallen så man kunde fortsätta hemma eller vice versa. Systemet fick namnet Neo Geo och presenterades den 31 januari 1990 i Osaka.

Själva lanseringen skedde den 26 april 1990 i Japan. Arkadmaskinen MVS rullade ut med sina utbytbara spel, medan hemmavarianten AES inledningsvis bara fanns för uthyrning till hotell, barer, restauranger och andra ställen som ville erbjuda arkadspel i mer kompakt format. Gissningsvis var den så dyr att tillverka och hade så hög prislapp att SNK först testade marknaden innan man gick ut bredare. AES blev tillgänglig att köpa för vanliga konsumenter den 1 juli 1991 globalt.

De första spelen man kunde uppleva i arkadhallen var plattformsspelet Magician Lord, mörsarspelet NAM 1975, Baseball Stars Professional och Mahjong Kyōretsuden: Nishi Nihon Hen. Strax efter lanseringen kom också Top Player’s Golf. Medan Magician Lord inte var någon hit i arkadhallen skulle det visa sig vara mer populärt för hemmabruk där plattformsspel funkade bättre.

Var Neo Geo ett monster då?
Rent tekniskt är Neo Geo utrustad med en 16-bitars Motorola-processor och en 8-bitars Z-80A, så SNK kallade systemet för 24-bitars vilket är en sanning med modifikation. Ja, den var snabbare än Mega Drive och Super Nintendo. Neo Geo hade högre upplösning än SNES och samma upplösning som Mega Drive, men Neo Geo hade en större palett med fler färger och kunde visa hela 4096 olika färger samtidigt. Den kunde dundra på med fler sprites (föremål/karaktärer) på skärmen och framförallt större sprites. Exakta specifikationer kan du se i annonsen längre ner som gick i svenska Attack 1991.


Spelen var betydligt större och på omslagen skröts det om hur många ”megs” de innehöll. Medan SNES och Mega Drive ofta var från 8 till 32 Megabit (1 till 4 Megabyte) så var de tidiga Neo Geo-spelen ofta på 46 Megabit. När de bröt 100 Megabit-intervallen så använde de uttrycket 100 Mega Shock i marknadsföringen av spelet. De största var 708 Megabit (88,5 Megabyte), vilket fortfarande är betydligt mindre än de 650 Megabyte en CD-ROM rymmer.

Neo Geo till Sverige genom HK Electronics

Eftersom SNK primärt licensierade ut sina spel till andra förlag som gav ut dem i Nordamerika och Europa så hade de inga direkt upparbetade kanaler eller kännedom om marknaden, i synnerhet inte i Europa. Bortsett från ett fåtal länder där arkadspelsdistributören som köpte MVS av SNK också var intresserad av AES, så var det nya distributörer man behövde komma i kontakt med eller etablera egen närvaro för att kunna nå ut till butiksledet i respektive land.

I Sverige så var jättarna inom spel två företag: Bergsala för allt som gällde Nintendo och HK Electronics för datorspel. Det fanns några uppstickare som t.ex. Brio som tagit över Sega-agenturen och Wendros som mest sysslade med budgetspel. HK Electronics som är namngivet efter sin grundare Heikki Karbing hade uppskattningsvis 70% av datorspelsmarknaden med spel till C64, Amiga, Atari ST och PC. De hade varit inne lite på konsol genom att sälja Ataris portabla system Lynx och även sålt en del spel till NES. Det rörde sig mest om olicensierade titlar från Color Dreams på NES, men de hade även officiella spel. HK distribuerade Ghostbusters II från Activision, som var det första licensierade spelet att inte släppas genom Bergsala i Sverige. Anledningen berodde helt enkelt på att Activision hade en så bra relation med HK genom försäljningen av deras datorspel så de ville gärna fortsätta arbeta med dem. Det fanns viss överlappning med butiker som hade fullt spelsortiment, men generellt så var det många butiker som antingen sålde datorspel eller sålde tv-spel, därför var det inte helt lätt för HK att uppnå samma försäljning som Bergsala gjorde på ett NES-spel.

På HK Electronics i Stockholm jobbade en ung och spelintresserad Spiros ”Spiran” Papadopoulos. Av många anses han vara en nestor inom svensk spelbransch och personer som Embracer-grundaren Lars Wingefors har kallat honom för en av de mest kunniga på området. Spiros hade under sin uppväxt spelat mycket arkadspel och hade stenkoll på vilka SNK var.

– Intresset för spel väcktes när jag var ung. Min pappa var aktiv i grekiska föreningen och de hade två flipperspel. När jag var 4-5 år gammal så var jag där nästan varje dag. Där stod jag och försökte flippra. Varför jag blev intresserad av det vet jag inte, men jag blev fascinerad och spel fanns i min vardag. Sedan kom jag i kontakt med arkadspel genom korvkiosker och sånt. Allt var så dyrt på den tiden och föräldrarna kunde inte köpa en Atari 2600 till mig, den kostade 1500 kr i början på 80-talet. Det var det som fanns. Sedan fick jag en C64, men man fick max två spel per år, ett på julafton och ett när man fyllde, berättar Spiros.

Spiros ”Spiran” Papadopoulos
Spiros ”Spiran” Papadopoulos

Han upptäckte snabbt kvalitetsskillnaden mellan arkad- och hemmaversionerna av ett spel där figurerna kunde vara mindre, ha färre animationer eller sakna detaljer i konsol- och hemdatorversionen för hemmabruk eftersom hårdvaran inte var lika kraftfull som i en arkadmaskin. Spiros jämförde saker som om ett träd i bakgrunden var statiskt eller rörde sig med vinden. Eftersom arkadversionerna kom ut först och var de bästa versionerna så höll han fortsatt koll och besökte ställen där de fanns trots en Commodore 64 i hemmet. I takt med att spelintresset växte så började Spiran också läsa brittiska och amerikanska speltidningar som ACE (Advanced Computer Entertainment) och CVG (Computer & Video Games) för att hålla sig uppdaterad om alla spelnyheter.

– När jag kom till gymnasiet så valde jag en linje som heter distribution och kontor. Där ingick en praktikplats andra året som var 1986 för mig. Eftersom jag var spelintresserad så kollade jag upp företag som sålde spel i Stockholmstrakten. Det fanns inte så många, det var Dennis Bergström som hade Wico-agenturen, de hade inte kommit igång med Sega än men var i startgroparna med Master System. Sedan var det HK Electronics. Jag fick först en intervju med Dennis Bergström, men det lät inte så roligt, jag skulle få skruva lite i joyyar (joysticks) och sånt. Sedan kom jag till HK. Där togs jag emot av inköpschefen Staffan Karbing som visade runt mig och jag blev helt exalterad. De hörde av sig och jag fick komma på praktik.

Praktiken gick bra för Spiros som kände sig som en fisk i vattnet bland oändliga rader med spel på lagret. HK-chefen Heikki Karbing såg potential i Spiros och erbjöd honom att jobba extra efter skolan och på helger. På lagret fick han sällskap av bl.a. Lars Kjellstrand som skötte mycket av produktarbetet vilket inkluderade deras egen gratistidning som berättade om nya spel och delades ut via butikerna. Kjellstrand spelade ofta dansbandsmusik på lagret, som Spiran något oväntat uppskattade och fällde kommentaren: – Man blir ju glad av musiken.

Spiros Papadopoulos avancerade inom HK och började även svara i telefon för att ta emot ordrar och sälja till butiker. Han blev snart tongivande i att hjälpa Heikki och Staffan i vilka titlar de skulle satsa mer på.

– Heikki fattade att jag var kunnig då jag hela tiden frågade om varför de inte tog in vissa spel till Sverige. På söndagarna satt vi där och käkade pizza och gick igenom nyhetsflödet, vad som händer och vilka spel som fick bra betyg i speltidningar. Eftersom jag läste ACE och CVG så hade jag mer koll, medan de andra inte hade tid och inte heller var lika intresserade av spel som jag var. Det var i ACE som jag läste om Neo Geo första gången och såg att den tillverkas av SNK.

Här kommer SNK:s NES-spel Lee Trevino’s Fighting Golf att ha en stor betydelse. Bergsala hade precis släppt spelet i Skandinavien den 18 maj 1990. Detta i kombination med Spirans alla timmar framför arkadmaskiner med SNK-spel som Alpha Mission, Paddle Mania, Prehistoric Isle och Street Smart skulle bli första steget till att charma den japanska arkadjätten och ro hem Neo Geo till Sverige.

– Jag bodde i Rinkeby då och åkte till Kista där jag köpte Lee Trevino’s Fighting Golf. Jag var totalt ointresserad av spelet, men tänkte att där kanske finns en adress eller faxnummer till SNK. Jag tog hem spelet, öppnade det och yes, mycket riktigt så fanns där adress, fax och telefonnummer till SNK i manualen. På måndagmorgon så gick jag tidigt till HK, det är ju tidsskillnad mellan Japan och Sverige. Jag sa till Heikki att jag ringer SNK, jag var så modig att jag ringde till dem. Med en knackig engelska så berättade jag att jag har läst att ni ska släppa en konsol. Blev kopplad till Takeshita, deras exportchef som var jätteglad att jag kontaktat dem. Jag hade ju en historik med att spela deras spel i arkadhallen och gillade SNK, så han märkte att jag kunde min sak. Fyra dagar senare anlände ett paket från Takeshita med broschyrer och information om Neo Geo.

Inledningsvis var Neo Geo som bekant bara en uthyrningsmaskin. HK Electronics fick köpa en konsol från Japan som levererades i en modest svartvit kartong utan några som helst bilder eller illustrationer bortsett från en SNK- och en Neo Geo-logotype. Prislappen var 6000 kronor för konsolen och 2500 kronor för Magician Lord.

– Vilken grej det var när vi fick det, det var arkadkvalité. Det var verkligen som att ha en arkad hemma och det var ingen tvekan om att det var det bästa du kunde få, berättar Spiros entusiastiskt.

Spel- och datortidningen Attack var bland de första att skriva om Neo Geo i Sverige 1991.

I väntan på besked från SNK om konsumentlansering så fortgick vardagen på HK Electronics resten av året 1990. Under 1991 började det gå sämre för bolaget efter tveksamma satsningar på hårdvara som genererade returer och kostsamma nyttoprogram. Det gjorde att läget inte var det bästa inför lanseringen av Neo Geo för hemmamarknaden. SNK hade satt introduktionen av AES till 1 juli 1991 globalt. Prislappen på konsolen vid premiären i Nordamerika var satt till 599 dollar med två arkadspakar och ett spel. Spelen kostade 200 dollar stycket. Bland de första titlarna syntes tidigare nämnda NAM 1975, Top Player’s Golf och Baseball Stars Professional samt andra tongivande arkadtitlar som Cyber-Lip, Ninja Combat och Super Spy.

– Vi fick in några konsoler precis innan HK gick i konkurs. Vi hann sälja en del via HK, men väldigt lite då konsolen var så dyr. De få konsoler som fanns kvar på lagret hamnade hos Beckman som köpte konkurspartiet. Beckman var som gamar och kom in väldigt snabbt. Jag hade själv en Atari 7800 med några spel som var min personliga och som stod på kontoret. Den tog de och jag fick aldrig tillbaka den, det var lite synd.

Konkurs och nystart med Datamedia

HK Electronics konkurs ledde till en splittring mellan bröderna Heikki och Staffan Karbing som gick skilda vägar. Merparten av de 14 anställde valde att följa med antingen Heikki eller Staffan i deras respektive nya företag. Heikki tillsammans med Per Carlsson köpte upp själva bolaget och det som var kvar av HK Electronics och ombildade det till HK Softcenter. De fortsatte på inslaget spår med främst datorspel, borta var nyttoprogram och dylikt. De kom senare att åter försöka pröva lyckan på NES genom Kick-Off. Det slutade dock inte så väl för HK Softcenter som gick i konkurs och Bergsala köpte upp alla osålda Kick-Off som fick en klisterlapp på baksidan med Bergsalas namn.

Staffan Karbing tog in Tore Åkerholm som investerare och medgrundare av det nya bolaget Datamedia. Tore kom från frisörbranschen och hade i det läget inte jobbat med spel tidigare, men hade däremot gott om affärserfarenhet. Med tåget följde ett antal tidigare HK-anställda, däribland Spiros och därmed också SNK-agenturen. Neo Geo kom att utgöra en ganska liten del av omsättningen vid sidan av datorspel och tv-spel. Datamedia importerade mycket spel från USA, inledningsvis Mega Drive/Genesis medan det fortfarande inte fanns något regionsskydd på kassetterna samt även Game Boy-spel.

Tore Åkerholm (t.v.) och Staffan Karbing.

Med Datamedia igång kunde en mer seriös satsning på Neo Geo ske hösten och vintern 1991. Timingen var bra eftersom SNK redan efter några månader sänkt priset på konsolen till 399 dollar. I Sverige hamnade konsolen på 2995 kronor och spelen kostade från 795 upp till 1495 kronor stycket. Som en jämförelse så kostade då en Sega Mega Drive 1495 kronor och spelen till den gick på 399-499 kronor. Det högre priset motiverades av den kraftfulla hårdvaran, men för gemene man var det högre priset en ganska markant skillnad. Neo Geo fanns inledningsvis i ett 30-tal butiker som var en blandning av leksakshandlare till datorbutiker som Westium Data i Göteborg. Även det ganska blygsamt jämfört med de 450 butiker som saluförde Mega Drive och du kunde hitta NES i ännu fler butiker. Försäljningen av Neo Geo var väldigt koncentrerad till Stockholm genom varuhuset NK och den lilla leksakskedjan Poppis med sina fem butiker. Spiros menar att det inte var så konstigt eftersom NK hade mycket spontana kunder med stor plånbok som därmed hade råd att köpa Neo Geo.

Hos NK och Poppis samt ytterligare fem stycken butiker runtom i landet så fanns en lyxig specialdesignad demostation med en riktigt stor och fet tjock-tv som tillsammans med arkadspakarna verkligen projicerade en känsla av en stor arkad hemma. Demostationen tillverkades i Sverige på beställning. Eftersom demostationen var så dyr att ta fram så tog Datamedia betalt av de butiker som ville ha den. Vanligtvis såg distributörer demostationer som en marknadsföringskostnad och placerade ut demostationer gratis. För Neo Geo innebar det att ett färre antal återförsäljare som framförallt trodde och satsade på Neo Geo valde att investera i demostationen. Dessa butiker såg antagligen demostationen som ett lyft för hela butikens profil och något som lockade kunder.

Förutom demostationen som cementerade intrycket av att Neo Geo var den mest kraftfulla konsolen och enda som bjöd på en äkta arkadkänsla, så var marknadsföringsbudgeten begränsad. Datamedia annonserade i speltidningen Attack samt förde in några mindre annonser i dagspressen inför julhandeln 1991.

– Vi hade begränsad budget och eftersom konsolen och spelen var så dyra så var målgruppen ganska liten och därför fanns det ingen mening att investera för mycket i annonsering. Förutom annonserna så skickade vi även ut broschyrer som vi fått från SNK till alla handlare. Men annars fick vi inget stöd av SNK, utan de ville att vi skulle göra allt med egna medel, säger Spiros.

Från nystarten med Datamedia under hösten 1991 och fram till mitten av första kvartalet 1992 så såldes 400 st Neo Geo-konsoler i Sverige. Det kan jämföras med Mega Drive som under hela 1991 sålde runt 17500 enheter.

– Neo Geo hade en trög start i Sverige. Man ska komma ihåg att det var en finanskris i början av 90-talet och kronan devalverades vilket gjorde att det blev dyrare att importera varor till Sverige. Det var onekligen en uppförsbacke för oss. När man inte hade egna muskler och marknaden inte svarade bättre så var det tufft. Hade det funkat så hade vi kanske kunnat hitta finansiella lösningar att satsa mer. Men konsolen var helt enkelt för dyr. Det fanns några fantaster och de nådde vi, menar Spiros.

Media i Sverige uppmärksammade Neo Geo, men det mesta handlade om hur avancerad och dyr den var. Interface rubrik var talande: ”Störst, bäst, dyrast”. Tidningen var känd för sin attityd och humor vilket speglades när de berömde designen på Neo Geo och såg den som en ”ren prydnad för varje teknikdåres hem, svart teknoplast i Neo-brutal design, vad det nu innebär.”

Attack kallade Neo Geo för spelkonsolernas Liberace, den extravaganta pianisten som vid ett tillfälle var känd för att vara världens bäst betalda underhållare. När Attack i ett senare nummer under 1992 genomförde ett stort konsoltest blev konsolen bäst i test vid jämförelse med Super Nintendo, Mega Drive och NES. De skrev att Neo Geo är ”ojämförligt bäst bland konsolerna, men den är också ojämförligt dyrast”. 

Lyxkonsolen imponerade även på Expressen när de testade de nya konsolerna i mars 1992 och skrev ”för alla er som vill knäcka era TV-spelande kamrater finns bara en maskin. Neo Geo heter den och är så nära en spelhallsmaskin man kan komma” och att den är så läcker att den kan vinna ett designpris. Men de konstaterade att endast 19 spel fanns tillgängliga vid testet och att priset var för högt. Bland de sista omnämningarna av Neo Geo i bredare press syntes i Dagens Nyheter som inför julhandeln 1992 skrev en artikel med rubriken: ”TV-spel julens storsäljare” där Neo Geo fick ett litet stycke och den myntades som ”TV-spelens Rolls Royce”.

– De hade rätt, Neo Geo var en Rolls Royce, men precis som med bilen så fanns inte det många som hade plånboken för att köpa en Neo Geo och spel till den. Vi försökte göra så gott som möjligt. Det blev inga större volymer och inget vi kunde leva på, utan det var främst spel till datorer och andra konsoler som stod för omsättningen hos Datamedia, säger Spiran.

Uthyrning i Sverige
– Det var ju egentligen en konsol för uthyrning, du skulle hyra hem den och ha party i två kvällar. Vi försökte med uthyrning, men det var trögt att få igång. Videobutikerna tyckte konsolen och spelen var för dyra. Det var dyra försäkringar hit och dit. Vi hade faktiskt köpt in väskor från amerikanska SNK för uthyrning. Men det tog aldrig fart, berättar Spiros.

Spelen till Neo Geo

Kort efter återlanseringen av Neo Geo skeppades Fatal Fury inför julhandeln 1991. Fatal Fury är ett fightingspel skapat av Takashi Nishiyama som tidigare jobbat på Capcom och utvecklat det första Street Fighter. Det var därför inte oväntat att det fanns mycket likheter. Hypen kring Street Fighter II hade inte riktigt nått Sverige eftersom Super Nintendo-versionen inte släpptes förrän julen 1992. Men för inbitna arkadrävar var Fatal Fury det häftigaste man kunde tänka sig. Med sina stora sprites blev det snabbt ett uppvisningsspel för Neo Geo. Att Fatal Fury var en storsäljare bekräftades av topplistan baserad på försäljning som publicerades i varje nummer av Attack.

Attack sammanställde topplistor över de bäst säljande spelen i Sverige med hjälp av statistik från återförsäljare och leverantörer.

Överlag var det traditionella konsolspel som plattform och sport som sålde bra på Neo Geo. Titlar som plattformsspelet Magician Lord, fotbollsspelet Super Sidekicks och Top Player’s Golf gick hem. Baseball Stars Professional och uppföljaren Baseball Stars 2 sålde oväntat bra i Sverige. Enligt Spiros Papadopoulos berodde det på spelets arkadaktiga upplägg utan komplicerade regler. I Baseball Stars var det bara att slå bollen och lira vilket gjorde det ganska populärt.

Inför julen 1992 lanserades shoot ‘em up-spelet Viewpoint av den japanska spelutgivaren Sammy. Med ett isometriskt perspektiv var det tydligt att spelet tagit inspiration av Segas klassiker Zaxxon. Det fick bra betyg av amerikanska tidningen GamePro och brittiska blaskan Games Master. Men spelet kantades av dramatik bakom kulisserna.

– Ett spel det fanns mycket mystik kring är Viewpoint. Det kom först i en upplaga och sålde bra. Men det var det första spelet som piratkopierades på Neo Geo. Det var ett taiwanesiskt bolag som gjorde piratkassetter. SNK stoppade försäljningen och vad jag fick höra är att de skickade japanska maffian (yakuzan) till Taiwan för att stoppa bolaget. SNK väntade nästan ett år med att återlansera Viewpoint och det sålde faktiskt väldigt bra då. Den är definitivt på topplistan över de mest sålda spelen till konsolen i Sverige. Konstigt nog tack vare fördröjningen så blev det en efterfrågan och sug efter spelet, berättar Spiros.

Efter hysterin kring Street Fighter II så var det fler som hoppade på fightingspelståget. I synnerhet på arkad vilket ledde till att det släpptes väldigt mycket fightingspel till Neo Geo. Förutom Fatal Fury så gav SNK ut Art of Fighting (1992) och Samurai Shodown (1993) eller Samurai Spirits som spelet heter i Japan. Konsolversionen av det Samurai Shodown var censurerat med blod som gjorts om till svettdroppar. Anledningen tros vara att Mortal Kombat med sina våldsamma och blodiga avslutningar som fick mycket negativ press (som dock bara ökade intresset och därmed hjälpte försäljningen). Det avskräckte andra spelutgivare som gärna inte ville granskas av myndigheter och få dåligt rykte. Flera andra fightingspel följde och värt att nämna är King of Fighters 94 som inkluderade karaktärer från Art of Fighting och Fatal Fury. Spelet introducerade ett intressant system där spelaren väljer tre karaktärer som en efter en möter motspelarens tre karaktärer. Systemet kallades för ”team battle system”. King of Fighters kom snabbt att bli en av de största spelserierna från SNK och fick åtskilliga uppföljare.

– Överlag var det för mycket fightingspel och inget brett. Vissa spel som King of Monsters passade inte riktigt hemmamarknaden. De var utvecklade som arkadspel och de var helt enkelt för korta spel. När du spelade hemma och en omgång var slut och det stod insert coin kunde du bara trycka på knappen hela tiden så hade du mer credits, så det var enklare. Du köpte ett spel för 1500 kronor och så kunde du köra slut det på en timme. Från det perspektivet var det inte en konsol för hemmabruk för den breda massan, menar Spiros.

Merparten av spelen till Neo Geo utvecklades och gavs ut av SNK själva. Det fanns få spel från andra aktörer. Utvecklaren Alpha Denshi (ADK) skapade Magician Lord och Ninja Combat (1991). Bland några av de prominenta oberoende spelutgivarna syntes bl.a. Data East med spel som Fighters History Dynamite (1994) och Windjammers (1994), Technos portade Double Dragon (1995) samt Sunsoft släppte Galaxy Fight: Universal Warriors (1995) och Waku Waku 7 (1996).

– SNK var övertygade om att de hade en bra produkt, så de hade hoppats att fler tredjepartare skulle hoppa på. Speciellt med deras koncept en och samma hårdvara för arkad och konsol. Data East var en stor supporter av Neo Geo, du hade Sunsoft som gav ut några spel och Taito gjorde Puzzle Bobble [på CD]. All försäljning gick igenom SNK eftersom de tillverkade kassetterna, det var nog enklast så för bolagen också och för oss som distributör var det smidigt att köpa allt från SNK eftersom det ofta rörde sig om så små volymer för Sverige, förklarar Spiros.

En titel som lanserades ganska sent och fick uppmärksamhet i såväl arkadhallar som på Neo Geo är Metal Slug (1996). Spelet är ett sidscrollande plattformsspel med militärtema liknande klassiker som t.ex. Rush’n Attack fast Metal Slug gick från det seriösa temat till en vältecknad komisk stil. När Metal Slug var aktuellt så såldes inte längre Neo Geo som konsol aktivt i Sverige, men från ett spelhistoriskt perspektiv vore det fel att inte nämna Metal Slug. Det sista officiella spelet från SNK till plattformen var Samurai Shodown V Special (2004).

Trots fokus på Neo Geo så insåg SNK att det finns en marknad med spelare som inte har råd att köpa Neo Geo eller inte besöker en arkadhall, så därför överlät SNK konsolversioner av sina spel till Takara som licensierade titlar som Fatal Fury och King of Monsters som de portade till Super Nintendo och Mega Drive. För SNK funkade dessa spel som ett bevis på vilken skillnad det är mellan Neo Geo och konkurrenterna när samma spel finns tillgängligt på flera plattformar.

Spelrecensioner i svensk spelmedia
Eftersom Neo Geo var en nischprodukt så var spelrecensioner inte vanligt förekommande. Den mesta mediabevakningen var av konsolen i sig. Men några har jag lyckats gräva fram. Hittar du fler som jag har missat får du gärna kommentera i slutet av artikeln.

Cyber-Lip
Release: 1991-07-01
Genre: Action
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Attack
Betyg: 4/5

Medelst vapen skall man tillskansa sig nya vapen, för att sedan förgöra så många fiender som möjligt. Dessa fiender vaktar datorn, som man skall försöka komma åt. Inte särskilt kul idé, men återigen visar Neo Geo att det är en höjdarmaskin. Spelet är suveränt roliga att spela.

Magician Lord
Release: 1991-07-01
Genre: Plattform
Utvecklare: Alpha Denshi
Recenserades av: Attack
Betyg: 3/5

Det blir tyvärr lite enformigt och tråkigt i längden. Trots det drar ljudet och grafiken upp betyget på detta spel.

Baseball Stars Professional
Release: 1991-07-01
Genre: Sport
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Attack
Betyg: 5/5

Sällan har man sett bättre baseball-spel på konsol.

Spelfigurerna påminner om de komiska figurerna i North & South. Spelet är lätt att lära sig och det är inte många knappar man behöver hålla reda på.

Ninja Combat
Release: 1991-07-01
Genre: Beat’em up
Utvecklare: Alpha Denshi
Recenserades av: Attack
Betyg: 8/10

Grafiken är enastående, vilket man också kan säga om ljudet. Nu vet man att Neo Geo klarar en del i den vägen, men detta är så nära riktiga arkadspel man kan komma.

Ändå tycker jag att man kanske borde utnyttja maskinens kapacitet till att göra djupare spel – för det klarar den ju.

Burning Fight
Release: 1991-08-09
Genre: Beat’em up
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Interface
Betyg: 90/100

Ni har säkert varit med om det själva. Försökt gå ut och ta sig en kall öl i skuggan på någon krog då ett enormt brottssyndikat kommer och bär åt sig som om de ägde stället. Vad göra förutom att välta en telefonkiosk och ta flaskan som ligger därunder och puckla på, man kan ju inget bättre.

Det kryllar inte direkt av slagsmålsspel på marknaden. Burning Fight är det bästa just nu men har du inte råd med det så är det bara att gå ner på krogen, krossa en telefonkiosk och sätta igång.

Mutant Nation
Release: 1992-04-17
Genre: Beat’em up
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Interface
Betyg: 90/100

Har ni en inneboende längtan att slå på allt ni möter är Mutant Nation ett självklart val. Tyvärr är det ingen billig historia, som vanligt när det gäller Neo Geo-spel.

Last Resort
Release: 1992-04-24
Genre: Shoot’em up
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Interface
Betyg: 86/100

Ett ytterst traditionellt shoot’em up, det är bara så att det är otroligt mycket snabbare och mer. Frågan är om jag sett en snyggare bakgrund/scrollning förr, sitter du ändå och har tråkigt så finns ett tiotal olika låtar att lyssna på. Visst är Neo Geo-spelen dyra, men hur som helst finns det ändå en sista utväg.

Samurai Shodown
Release: 1993-08-11
Genre: Fighting
Utvecklare: SNK
Recenserades av: Interface
Betyg: 96/100

Perfektion, på min ära. Shodown är bannemig läckrast, alla kategorier, och lär förbli det tills nästa kamplir rullas ut från SNK:s verkstad. Sälj mormors hund och skaffa.

Datamedias kontakt med SNK och andra företag

Spiros Papadopoulos skötte som bekant kontakten med SNK. Förutom japanska kontoret så etablerades även en relation med SNK i USA.

– Jänkarna hade en annan mentalitet och en annan syn på marknadsföring. De var lite bättre på promotionmaterial som var mer anpassad för västerländska marknaden och även funkade i Europa, medan japanernas material var lite mer iskallt. SNK i USA insåg att de måste vara häftiga så de hade hunden som logotype. Vi hade en del kontakt med dem och köpte en del material, berättar Spiran.

Den mesta delen av kontakten sköttes genom telefon och fax på den tiden. SNK hade inte samma närvaro i Europa som Sega och Nintendo, eller ens andra spelutgivare som t.ex. Konami som redan tidigt 90-tal bjöd in europeiska distributörer till möten där de visade upp alla kommande spelnyheter. Exportchefen Kazuhiro Takeshita reste dock över några gånger till Europa och en gång tog han tillfället i akt att mellanlanda i Sverige.

– Det var trevligt. Takeshita stannade i Sverige en helg. Vi hämtade upp honom på Arlanda fredagkväll och körde honom till hotellet. Dagen efter på morgonen hade vi möte på Datamedias kontor i Sundbyberg. Sedan körde vi in till NK i centrala Stockholm och tog även med honom till ett Poppis-butiker. Han blev imponerad av demostationen med den stora tv:n.

Ovan syns Takeshita på ett jippo i Storbritannien där han räcker över Neo Geo-konsol till en glad vinnare 1990. Till höger ett nyare foto från 2019 i samband med att han intervjuades av Ganemo.

De andra tillfällena som de träffades var på mässan CES i Las Vegas. Innan spelbranschen fick sin egen mässa i E3 1995 så var elektronikmässan CES den främsta mötesplatsen för affärer och nyheter.

– Där träffade vi SNK två gånger och kollade in nya spel till Neo Geo. På CES försökte vi ragga på allt som gick. Neo Geo var ju som sagt en liten del av försäljningen som inte gick att leva på. Vi var ständigt på jakt efter nya produkter att sälja. Jag hittade till exempel joysticks till NES och Mega Drive från ett koreanskt bolag. Det var som en arkadsticka och hade bra kvalité, så de sålde vi ganska mycket av.

Så vitt Spiros vet så såldes inte Neo Geo officiellt i någon organiserad form i Danmark och Norge. Däremot så fanns Neo Geo i Finland genom distributören Transatlantic. De hade sina rötter i arkadvärlden och sålde arkadspel från SNK. När hemmakonsolen skulle lanseras så tog de helt sonika hand om den också.

– Transatlantic var över några gånger hos oss i Sverige och vi hjälpte varandra. Om de hade slut på något spel och vi hade den titeln på lagret så kunde de köpa en mindre volym av oss. Det blev billigare än att beställa en minimiorder från Japan med fraktkostnaden det innebar att skicka. Och vi kunde göra detsamma med dem om vi hade slut på någon viss titel, säger Spiran.

Hemma i Sverige var dock relationen med arkadspelsdistributören Bjuvia frostigare. Bjuvia sålde MVS och var tämligen ointresserade av vad Datamedia sysslade med.

– Det fanns en Neo Geo-arkadmaskin bredvid en tobaksaffär i Gallerian i Stockholm. Jag hade med mitt minneskort, men det gick inte att stoppa in det i arkadmaskinen. Bjuvia hade inte originalkabinetterna på Neo Geo. Det var billigare för dem att bygga kabinetterna själva. De köpte bara kretskort och hade en standardkabinett med joystick och JAMMA-koppling. Det var vanligt i Europa, trista lokalt tillverkade kabinetter. Efter jag spelat på maskinen i Gallerian så ringde jag Bjuvia och frågade om samarbete, men de var inte intresserade. Bjuvia hade sin business och de var tuffa, minns Spiros.

Spiran hade även mycket kontakt med Stefan Lampinen som var marknadschef för Sega i Sverige. Innan Lampinen började arbeta för Brio så hade han i egenskap av konsult hjälpt HK Electronics att få igång spelförsäljning i nya butiker.

– Vi hade kontakt en lång tid efter och bytte information. Stefan var också skärpt och intresserad av allt som hände i spelbranschen. När jag fortfarande bodde i Rinkeby så kom han till parkeringen och vi uppdaterade varandra om rykten och nyheter. Stefan var alltid så stressad, men hade mycket på gång hela tiden och gjorde internationell karriär.

Datamedia lyckades få in Neo Geo på Lekia. Prislappen gjorde att alla butikerna inte hade den i lager. Men likväl en stor seger för dem och det ledde till medverkan i Lekias julkatalog 1992, något som var viktigt på den tiden.

Datamedia splittras

Datamedias import av tv-spel från USA uppskattades inte av Bergsala och Brio som i egenskap av generalagenter för Nintendo respektive Sega började hota med stämning tidigt på året 1993. Det skapade oenighet mellan Staffan Karbing och Tore Åkerholm. Staffan ville köra på, men Tore drog sig ur. För att få i en ny finansiär talades det om att Datamedia skulle bli uppköpta av Scanbase, men det skedde aldrig och Datamedia försattes i konkurs i april. Istället hoppade Staffan över till Roka Trading i Upplands Väsby. Roka stod för Robert Karlsson, en barndomsvän till Staffan som han kände från basketvärlden som han var engagerad i. De körde på med datorspel och importerade tv-spel. Medan Roka Trading stod för konsumentförsäljningen med postorder så startade Staffan upp Datamedia på nytt som användes för distributionen till andra återförsäljare.

När första Datamedia lades ner så hade det sålts 600 Neo Geo-konsoler i Sverige. Trots att det gick trögt så var Neo Geo-spelarna en köpstark kundgrupp som inte hade något emot att spendera stora på pengar på spel vilket gjorde konsolen till en relativt stabil nisch att verka inom. Därför ville en liten grupp fortsätta med Neo Geo efter Datamedias nedläggning. Tanken var först att starta ett nytt bolag vid namn Neo Geo Svenska AB, men SNK sa nej till namnförslaget. Istället landade det på Conteneo, nästan som ”continue” kombinerat med Neo från Neo Geo. Vilket också öppnade upp för att sälja andra produkter än enbart Neo Geo.

– Gänget splittrades. Jag, Åke och Benny från gamla Datamedia gick ihop med ny kille vid namn Gunnar som gick in och investerade i Conteneo. Förutom Neo Geo så sålde vi Fire-konvertors till Super Nintendo och andra tillbehör samt PAL-releaser som Bergsala inte tog in, berättar Spiros.

Still going strong 1993, på väg ut 1994
Attack genomförde åter ett stort konsoltest våren 1993. De kritiserade de nya konsolerna som CD-i för att inte ha lika roliga spel och spekulerade i att framtidens spel kommer se ut som scener ur filmen Gräsklipparmannen (The Lawnmower Man). Rekommendationen var att köpa Super Nintendo eller Mega Drive, men Neo Geo fick goda vitsord om att fortfarande vara ”den bästa konsolmaskinen på marknaden”.
Men marknaden förändras snabbt. Saturn eller PlayStation hade ännu inte släppts i Japan när Super Power 1994 genomförde en stor översikt på flera sidor med alla aktuella och kommande maskiner under rubriken: ”Konsolkrig!” Neo Geo är med, men sägs ha ”sett sina bästa dagar, då den börjar bli omodern”. Den höga prislappen nämns men de tycker konsolen är konkurrenskraftig och avslutar med ”Statusvärdet är ju inte helt betydelselöst.

CD-revolutionen omfamnas av Neo Geo

Första halvan av 90-talet så skedde CD-revolutionen inom dator- och spelvärlden. Med sitt till synes oändliga utrymme på en CD-skiva jämfört med en kassett var det en skänk från ovan för bättre och större spel utan begränsningar på skaparnas kreativitet. Till skillnad från kostsam elektronik och minnen i kassetter så kostar en CD endast ett par kronor att tillverka. Med löfte om multimedia och en helt ny hemmamarknad utöver traditionella spel så slogs nya plattformar som 3DO, CD-i, CD32 och PlayStation om konsumenternas gunst jämte CD-uppgraderingar till befintliga konsoler som Mega Drive, PC Engine/TurboGrafx och Jaguar.

SNK såg en möjlighet att kunna erbjuda ett alternativ med arkadkvalité till ett lägre pris. Resultatet blev Neo Geo CD där kassettporten byttes ut mot en CD-ROM och enheten fick mer RAM-minne. Om CD-skivorna var billiga att tillverka så var själva CD-läsaren dock tämligen dyr. Neo Geo CD kostade i princip lika mycket som en Neo Geo AES, d.v.s. runt 300 dollar. Den släpptes med handkontroller istället för arkadspakar, för att gissningsvis tilltala en bredare målgrupp som är vana vid dessa från andra konsoler. Neo Geo CD lanserades september 1994 i Japan. Där gick den måttligt bra och de första 25 000 konsolerna såldes direkt på första dagen.

Neo Geo CD kom i två varianter: frontmatad CD som endast släpptes i Japan och toppmatad CD som släpptes i hela världen. Baksidan med CD-ROM är laddningstiderna. Neo Geo CD hade första generationens läsare vilket gjorde den oerhört långsam. Den ersattes av Neo Geo CDZ med dubbel hastighet. Denna enhet släpptes dock enbart i Japan.

I en värld där 2D-arkadspel hörde till det förgångna och blickarna riktades mot Full Motion Video-spel och 3D-spel så kändes Neo Geo CD hopplöst föråldrad redan vid lanseringen. Redan tidigt på året 1996 så var det klart att PlayStation vunnit julhandeln 1995 bland CD-plattformarna och spelbranschens förtroende sett till vilka kommande spel låg i utveckling till Sonys konsol. Uppskattningsvis ska Neo Geo CD ha sålt 570 000 enheter totalt enligt en siffra från 1997. I Sverige så sålde Conteneo knappt 500 st Neo Geo CD.

– Vi fortsatte med CD:n. Visst var spelen billigare, men utbudet var begränsat och åter igen mest arkadorienterat. Arkadhallarna i Sverige var för små och för få, vi hade inte den kulturen, så det gynnade inte konsolen. Det var helt fel typ av spel när alla var nyfikna på FMV och 3D. De inbitna spelarna gillade dessutom inte de långa laddningstiderna på Neo Geo CD. Det kunde till och med stanna till mitt i matchen i ett fightingspel, man slog och så fryste spelet till medan det laddade, berättar Spiros.

Sett till försäljningen så var spel som Super Sidekicks och Baseball Stars även populära på Neo Geo CD i Sverige. Enligt Spiran så gick shoot’em up-spel hem och vissa spel som Aero Fighters 2 stack även ut lite. Neo Geo CD hade ett par unika spel. Mest uppmärksammat är antagligen Samurai Shodown RPG som enbart släpptes till CD i Japan. Det finns ett par andra unika titlar som t.ex. action-rollspelet Crossed Swords II, shoot’em up-spelet Ironclad och pusselspelet ZinTrick som bara släpptes på CD, medan ett par spel som Taitos Puzzle Bobble bara släpptes på MVS (arkad) och CD, men fick ingen release för AES (konsol). Neo Geo CD pensionerades med The King of Fighters 99: Millenium Battle som sista spel, vilket betyder att de senare delarna i Metal Slug, The King of Fighters och Samurai Shodown aldrig nådde optisk form. Inte heller cross-overn SNK vs Capcom: SVC Chaos med karaktärer från Street Fighter, Dark Stalkers, The King of Fighters och Samurai Shodown.

Bland de sista gångerna som Neo Geo CD syns i svensk media är Super Powers E3-reportage från 1995. En mässa där förutom Neo Geo CD även PlayStation, Saturn, 3DO, Jaguar och Virtual Boy slogs om besökarnas uppmärksamhet.

Slutet för Neo Geo i Sverige

Conteneo hankade sig fram, men konkurrensen blev tuffare med nya företag som slogs om distributionsrätten på PC- och konsolspel från olika förläggare. Conteneo gick i konkurs november 1996. De hann sälja runt 1000 Neo Geo-konsoler. Med den tidigare försäljningen under Datamedias flagg på 600 konsoler och lite sidoimport så uppskattas det att totalt strax under 2000 konsoler hamnade i svenska hem. Lägger man på de 500 Neo Geo CD-enheterna landar siffran på 2500 konsoler.

För Spiros Papadopoulos tog äventyret med Neo Geo slut ett år tidigare. Han hoppade av sommaren 1995 och anslöt sig till Egmont lagom till lanseringen av PlayStation i september. Branschveteranen Kenneth ”Klingan” Klingborg som hade erfarenhet från både Sega och Nintendo genom sina sejourer hos Dennis Bergström och Bergsala, hade rekryterats till Egmont. Klingan behövde någon som kunde sätta upp och administrera PlayStation Hotline i Sverige och hörde därför av sig till Spiran eftersom han med sin stora spelkunskap var en stor resurs.

– Det var väldigt lite kvar på Neo Geo och jag visste att PlayStation var helt rätt i tiden så när Kenneth Klingborg hörde av sig så tackade jag ja. Jag är dock oerhört glad om att jag fick vara med om Neo Geo. Att ha läst om en konsol i en tidning och sedan lyckas få agenturen, det är nog inte många som har på sin meritlista. Jag lärde mig mycket genom kontakterna med SNK. Det var en bra tid, säger Spiros.

När Spiran ser tillbaka på Neo Geo, såväl konsolen som arkadspelen, så är det få spel som han verkligen skulle vilja sätta ner sig och spela idag. Han gillar fortfarande shoot’em ups och tycker många av dem har åldrats bra.

– Jag spelar hellre gamla shooter från Toaplan, de flesta av deras spel håller klassen än idag. Toaplan var specialister på uppåt-shooters. Det fanns ingen som slog dem. Spel som Batsugan, det är hederliga grejer. Psikyos gamla Strikers 1945 på Neo Geo [arkad] är också riktigt bra. Finns många godbitar, som samlingen Raiden Legacy från Seibu Kaihatsu släpptes för inte så länge sedan.

Tv-spelsbörsen publicerade listor med begagnade spel någon gång på året 1994. Ett intressant tidsdokument som indikerar att andrahandsvärdet på Neo Geo-spel höll sig högt. Till höger om respektive spel står två nummer, första är Börsens försäljningspris och den andra är deras inköpspris om en kund kommer in med ett spel som de vill sälja eller byta in.

SNKs spiral neråt

Även SNK försökte hoppa på 3D-vågen och lanserade i september 1997 arkadsystemet Hyper Neo Geo 64. Första spelet var Samurai Shodown 64. Visuellt var de redan omsprungna av Tekken 3 från Namco och Virtua Fighter 3 från SEGA, vars arkadsystem Namco System 11 respektive SEGA Model 3 var kraftfullare. Endast sju spel släpptes till Hyper Neo Geo 64.

Hösten 1998 lanserade SNK den portabla enheten Neo Geo Pocket. Först anlände en modell med monokrom skärm, som ganska snart ersattes av en färgmodell våren 1999. Neo Geo Pocket Color nådde Europa och USA under sommaren. Några enheter letade sig till Sverige genom import av postorderfirman Nordic Games och grossisten SSD som drevs av Lars Wingefors. Konsolen fick en del spel från andra tillverkare som Sonic the Hedgehog, Pac-Man och snowboardspelet Coolboarders. Den började fasas ut redan under 2000 i Nordamerika. SNK höll igång lite längre i Europa och framförallt Japan där fanns till 2001. Totalt såldes runt 2 miljoner Neo Geo Pocket.

I samma veva så köpte pachinko-tillverkaren Aruze upp SNK. När SNK försattes i konkurs så köptes merparten av rättigheterna upp av den tidigare grundaren Eikichi Kawasaki och dennes nya bolag Playmore augusti 2001. Namnet ändrades därefter till SNK Playmore.

Neo Geo dök upp igen i december 2012. Amerikanska Tommo tillverkade på licens konsolen Neo Geo X och sålde den för 200 dollar. Det var något så udda som en portabel konsol som kunde placeras i en dockningsstation som såg ut som klassiska AES och kopplas upp mot en tv. Enheten hade 20 inbyggda spel och det släpptes ytterligare ett par små kort som vardera innehöll tre spel. Neo Geo X såldes av Blaze i Europa. Wendros stod för distributionen i Sverige. Enheten sågades av inbitna spelare. Det var i princip en emulator och led mycket av screen tearing och uppskalade suddiga pixlar som gav en grötig bild. Youtubaren Ashens kallade det en ”grainy mess” och ”massive disappointment”. Kritiken ledde till ett missnöje med att varumärket missbrukades och kontraktet med Tommo bröts redan den 2 oktober 2013.

SNK:s förtvinande tillvaro ledde till att Leyou Technologies, ett kinesiskt spelföretag som finansierats av kycklingsföretaget Sumpo Food, köpte 81,25% av aktierna från Eikichi Kawasaki för den låga summan 63,5 miljoner dollar. En spottstyver med tanke på den enorma katalogen av spel och värdet i varumärkena SNK och Neo Geo. Namnet SNK Playmore ändrades till SNK Corporation i december 2016.

Framgångarna för minikonsoler som NES Classic gjorde att SNK fick blodad tand och tog fram en Neo Geo Mini som först släpptes i Japan juli 2018. Enheten är utformad som en liten arkadmaskin med inbyggd 3,5” LCD-skärm och innehåller 40 spel. Merparten av dessa är fightingspel som flera titlar ur serierna The King of Fighters, Fatal Fury och Samurai Shodown. Exakt vilka spel som finns på enheten beror på vilka version av Neo Geo Mini man köper: japanska eller ”internationella”. 14 spel skiljer sig och den internationella har t.ex. de två nyare Metal Slug 4 och 5 som saknas på japanska. Neo Geo Mini var svår att få tag, turligt nog så ordnade välsorterade Spel & Sånt så svenska spelare kunde lägga händerna på den. I skrivande stund har de fortfarande kvar den i lager. Men är den värd att köpa? Sajten The Verge kritiserade kvalitén men tyckte den var söt som en prydnadssak. Youtubaren Metal Jesus kände att den inte levde upp till förväntningarna med dålig bild när den kopplas till en tv och joystick utan mikroswitchar. Se hans intryck nedan.

Leyou avvecklade sitt intresse i SNK och bolaget noterades på koreanska börsen KOSDAQ maj 2019. De tre största ägarna är Zuikaku som drivs av SNK:s ordförande Zhihui Ge som kommer från Leyou, kinesiska spelutvecklaren Perfect World och Ronsen, ett dotterbolag till en kinesisk koppartrådstillverkare. SNK fortsätter att licensera ut sina rättigheter och emellanåt kommer nya spel eller samlingar i serierna Samurai Shodown, The King of Fighters och Metal Slug.

Vill du lära dig ännu mer om Neo Geo och historien om SNK? Kolla då in denna dokumentär av G4.

Vi minns de bättre tiderna och avslutar med Keith Apicarys hyllning till Neo Geo med musik av svenska FantomenK.

Källor:
Attack flera nummer 1991-1992
Interface flera nummer 1992-1994
Super Power flera nummer 1994-1995
Datormagazin nr. 13/1991
NES-HW-SCN, Thomas Sunhede 2013
Moby Games
Gamespot
Mortal Shang
Ganemo
Bloomberg 

Stort tack till Thomas ”Sol” Sunhede (MyGrandmotherIsGone) som bistått med flera gamla Attack, Interface och annat material till detta reportage samt även korrekturläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.