Historien om pionjären och speldistributören Wendros

När jag och Thomas Sunhede skrev boken Svensk Videospelsutveckling genomförde vi oerhört mycket research. Boken svällde snabbt och vi var tvungna att avgränsa den. En del material sparades till en uppföljare och annat fick stryka på foten. Flertalet texter som handlade om distributörer och förlag försvann eftersom vi redan hade oerhört många sidor enbart på svenska utvecklare som är kärnan. En sådan text som åkte ur är om distributören Wendros. Eftersom det är ett intressant stycke svensk spelhistoria och Wendros faktiskt fortfarande finns än idag tänkte jag att det är en god idé att dela med sig av texten här.

Börjar med hi-fi
Verksamheten startas 1976 i Stockholm av Lennart Martling för att distribuera bilstereos och hifi-tillbehör i Sverige. I början är det främst lösa bitar av olika fabrikat som byggs ihop till en anläggning som används för att spela vinylskivor eller kassettband. Det fortlöper till runt 1980 då etablerade aktörer som Panasonic i spetsen börjar sälja färdiga stereotorn i matchande skåp.

Namnet Wendros kommer från ett aktiebolag som köptes upp billigt för att slippa investera 50 000 kr i att starta ett nytt aktiebolag. Företagsnamnet är en sammandragning av Wendela Rosander som sysslade med sybehör.

Wendros fortsätter sälja hifi-utrustning för proffs. De specialiserar sig och får via importören Sven Eriksson en del olika exklusiva hifi-tillbehör. Sortimentet består bland annat av stift till pick-up:er på skivspelare och skivrengöring. Det senare får de en jättesuccé med i form av Clean-Ol, en rengöringsborste i fårull som inte blir statisk. Eftersom vinyler knastrar när det samlas damm på skivan är det viktigt att hålla den svarta plasten ren för att som vinylentusiaster säger göra ”ljudet levande”.

Videofilm gör intåg
Parallellt med ljudanläggningarna så arbetar Lennart Martling framåt slutet av 70-talet som konsult åt Hemvideofilm och säljer videofilm för uthyrning. Han är först ut i Sverige. Det är en diger marknad då fler hushåll skaffar sig en videobandspelare för att ha något annat att kolla på dumburken vid sidan av statstelevisionens två kanaler vars utbud inte alltid är så underhållande vid den här tidpunkten. Under en period var det en bra business för Wendros, tills filmbolagen upptäckte att det var billigare att anställa egna säljare.
– I den vevan började vi med egna rättigheter och satsade på barnfilm. Det fanns ett behov av videofilm för barn. Mycket beroende på våldsdebatten kring videofilmer som pågick, berättar Lennart Martling.
Det sker under etiketten Cartoon för att signalera tecknad film, en lyx som ofta är förpassad till just video, medan Sveriges Television erbjuder östeuropeisk dockteater eller få guldkorn (som helst ska ha pedagogiska inslag) som Fem myror är fler än fyra elefanter. Wendros går in och satsar tidigt på japansk anime med serier som bland annat Macross, Sandybell, Candy Candy och Starzinger på VHS.

Halkar in på spel
En av de största återförsäljarna av barnfilm är leksakskedjan Stor & Liten som även en period drev butiken Framtiden med stereoanläggningar och tv-spel. Deras flaggskeppsbutik är Gallerian i Stockholm, men de har flera butiker runtom i Stockholm och även i andra städer som Uppsala, Malmö och Göteborg. Med erfarenhet från Framtiden så fortsätter Stor & Liten att med stor framgång sälja hemdatorer och tv-spel.

Uppslag från Stor & Litens julkatalog 1985, inscannad av Andreas Björkman.

– Vi halkade in på spel av en ren tillfällighet 1985. En kollega som jobbade hos oss hade en granne med ett stort parti Commodore 64-spel hemma i garaget. Han hade köpt in spelen av brittiska Mastertronic, men han hade svårt att sälja dem och frågade om vi kunde sälja dem åt honom, förklarar Martling.
Med vetskapen om att Stor & Liten är en stor aktör på spel frågar Lennart Martling om de är intresserade att sälja budgetspel på Commodore 64. Stor & Liten är tveksamma eftersom de säljer så bra med fullprisspel att det inte finns något behov att sälja dem billigare. Martling ser trenden med den växande spelmarknaden och ger inte upp. Han funderar på hur ett attraktivt koncept med budgetspel skulle kunna se ut.
– Jag fick fram ett ställ med 40 krokar som rymde 400 spel. Vi packade kassettbanden i blisterförpackningar och hängde upp dem i stället. När vi gjort i ordning allt så fotograferade jag stället och visade det för Stor & Liten en gång till. Men det hände inget, berättar Martling och fortsätter: – Plötsligt en fredagkväll så ringde Stor & Litens ägare Torsten Nyquist och undrade om vi kan köra in fyra ställ. Han ville ha returrätt om spelen inte säljer, varpå jag erbjöd mig att byta ut de spel som inte säljer. Vi levererade fyra ställ omgående. Söndagkväll ringde han igen och frågade hur mycket spel vi har i lager.
Ställen gapade tomma. Budgetspelen blev en succé över en helg. Martling inser att lagret i garaget inte kommer att räcka långa vägar och nu måste de kontakta Mastertronic i Storbritannien för att säkra konceptet innan någon annan snor idén om budgetspel.

Leverantörsjakt
Lennart Martlings första kontakt inom spelbranschen blir Frank Herman på Mastertronic. Företaget grundades 1983 med siktet på just att sälja budgetspel till låga priser. De hanterade återutgivningar av tidigare framgångsrika spel som bland annat Crazy Comets och Impossible Mission. Mastertronic sniffade sedan upp Segas konsol Master System och började sälja den i Storbritannien 1987. De sålde allt de fick och erhöll agenturer för andra länder i Europa. För att kunna växa går Richard Branson in och köper upp Mastertronic 1988. Genom ett samgående med Bransons Virgin Games bildar de Virgin Mastertronic.

Några av Mastertronics alla spel. Foto från The Mastertronic Archives, kolla in den!

Martling fortsätter scouta marknaden och börjar även köpa in spel av Firebird, ett företag grundat av British Telecom 1984. Likt Mastertronic så specialiserar sig Firebird också på budgetspel. Ganska snart så växer dock verksamheten och de får stor framgång med David Brabens Elite. Firebird blir då deras etikett för fullprisspel, medan det nyintroducerade varumärket Silverbird tar över budgetspelen. När 16-bitarsdatorerna Amiga 500 och Atari ST tågar in skapar de ytterligare en etikett med namnet Rainbird. Martlings kontakt är Jane Cavanagh som sköter exportförsäljningen. Hon hoppar senare av och grundar sitt eget bolag i SCi (Sales Curve Interactive), som genom alla sina år är ganska anonyma men ekonomiskt framgångsrika. Det leder till att SCi köper upp Eidos 2005 innan hela rasket säljs till Square Enix 2009, men då har Cavanagh redan hoppat av.

Idag är kanske Elite i spelvärlden mest förknippat med nämnda spel som Firebird gav ut, men det fanns även en spelutgivare vid namn Elite som grundades 1984. Dessa etablerade Martling kontakt med. Något som visar sig vara lyckosamt då de ger ut bland annat storsäljare som Paperboy och Bomb Jack samt även portade arkadspel, såsom Ghosts ‘n Goblins och 1942 från Capcom och Ikari Warriors från SNK för att nämna några, till hemdatorer på egen hand eller genom konsulter.

 

Tillväxten går snabbt och Wendros behandlas som kungar i England. De utvidgar budgetkonceptet med två prisgrupper: 19,95 och 39,90 kronor. Trots en utbredd piratkopiering är det en lyckad satsning som ligger helt rätt i tiden, totalt säljs det nämligen över 200 000 exemplar av den populära hemdatorn Commodore 64. Med aggressiv prissättning på ett brett utbud av spel från Wendros är det många nyblivna C64-ägare som passar på att fynda.
– När butikerna ringde och ville fylla på ställen med nya budgetspel var det inte en fråga om vad de ville ha, utan snarare vilka de inte ville ha eftersom de hängde kvar i stället. Det var en rolig tid, minns Martling.
Toppen kommer 1987 då de säljer 400 000 spel vilket är för tiden oerhört mycket spel. På budgethyllorna fortsätter de kommande åren titlar som The Last Ninja, International Karate Plus och Out Run att sälja bra, men vid skiftet årskiftet till 1990 är det Amiga som tar över i större utsträckning.

Gamla konkurrenter går omkull
Förutom en övergång till Amiga så har Nintendo växt fram och redan sålt över 200 000 konsoler i Sverige (en siffra som slutar på 420 000 några år senare). Sega har också klivit in och introducerat sin 16-bitarskonsol Mega Drive som skakar om marknaden. Förändringarna innebär svängningar i den svenska branschen och tidigare stora aktörer som importören Pylator går i konkurs framåt slutet av 80-talet. HK Electronics som drivs av Heikki Karbing är den ledande distributören (och som rentav blev utsedd till världens bästa speldistributör 1988) passar på att ta över en del av Pylators tidigare agenturer däribland den populära joysticken Tac-2. Wendros växer också i tomrummet efter Pylator genom att även erbjuda viss distribution av fullprisspel, men huvudsakliga verksamheten är fortsatt budgetspel.

Lennart ”Lelle” Blixt och Lennart Martling hållandes i en Ocean-ballong på spelmässa.

April 1991 åker Lennart Martling på ECTS-mässan i Islington, London. Det är Europas största mässa för spel där nyheter visas upp och affärer sker. Martling träffar leverantörer som Ocean och Virgin. De fortsätter gärna att sälja budgetspel till Wendros, men samtliga håller sig till HK Electronics när det gäller nya titlar.
– Jag kom hem från ECTS på söndagen. Måndagmorgon gick telefonen varm, då hade nämligen HK ställt in betalningarna. Vi fick i princip hela marknaden på datorspel, men vi var inte redo rent personellt eller ekonomiskt att ta över helt och hållet, förklarar Martling.
HK Electronics försätts senare i konkurs och Wendros tar över agenturen för så gott som samtliga aktörer som Electronic Arts och Virgin för att nämna några.

Annonser i Datormagazin (1990) och High Score (1993), inscannade av DMZarkivet.

Joysticks och en oväntad testvinnare
Förutom spel så säljer Wendros även tillbehör som joysticks från bland annat Quickjoy och Cheetah. Sistnämnda har en del tradtionella spakar, men även udda modeller baserade på licenser som Terminator och The Simpsons. Utformningen på dessa är inte direkt ergonomiska utan spaken var helt sonika Terminators huvud och Bart Simpson i helfigur. Den populära tidningen Datormagazin arrangerar traditionsenligt ett årligt joysticktest lagom till julhandeln. Klassikern Tac-2 vinner flera år i rad och är den oslagbara storsäljaren. Julen 1991 hände det dock något. Möjligen hade testpatrullen spetsat läsken lite väl mycket den eftermiddagen de skulle leka med glädjepinnarna på redaktionen. Tac-2 fick bara 3/5 i betyg. Oväntad vinnare är istället en udda joystick från Cheetah vid namn The Bug, vars utformning med två knappar på framsidan liknar två ögon och gör att den ser ut just som en insekt. The Bug är den enda joysticken i testet som får full pott 5/5. Den något torftiga motiveringen lyder: ”Helt suverän i handen. Lite sladdrig innan man vant sig, därefter outstanding. Väldigt exakt. Mycket prisvärd. Strålande!”.
– Lyckligtvis ringde Christer Rindeblad upp för att kolla om Wendros var distributör för The Bug. Jag fick då reda på att den var en testvinnare i nästa nummer av Datormagazin som kommer ut om 14 dagar, annars skulle vi blivit tagna på sängen och varit helt ovetandes. Jag fick panik, slängde mig direkt på luren till Cheetah i England och köpte ett par tusen stycken så vi var redo när tidningen kom ut. Det slutade med att vi sålde uppåt 40 000 på ett år. Vi köpte allt vi fick tag på. The Bug blev tack vare Datormagazin en succé i Sverige, den var förhållandevis inte alls lika populär på andra marknader, berättar Martling.

Från Datormagazin nr. 22/1991, inscannad av DMZarkivet.

Testar konsolspel utan framgång
Wendros håller sig primärt till datorspel, men försöker under tidigt 90-tal med konsolspel som Elites titlar Joe & Mac: Caveman Ninja till NES och SNES samt Dr. Franken på Game Boy. De säljer även en del tillbehör som joysticks från Quickjoy till NES eftersom de redan saluför dessa till hemdatorerna. Det går dock trögt eftersom i princip allt som har med Nintendo att göra går igenom generalagenten Bergsala som har stenhårt grepp om marknaden. Wendros säljer drygt 3000 exemplar av Joe & Mac till respektive format. Även HK Electronics försöker innan sin konkurs sälja NES-spel, de tar in officiella spel som Ghostbusters 2 och Kick-Off. HK hamnar i tvist med Bergsala när de börjar sälja olicenserade NES-spel tillverkade av Color Dreams. Wendros blev först erbjudna Color Dreams sortiment. De testade några av Color Dreams spel för uthyrning, men slutade snabbt och tackade nej att sälja dem med tanke på problematiken. Wendros nyttjar istället Nintendos frammarsch genom att ta hand om de tecknade serierna av Super Mario Bros och The Legend of Zelda på video tidigt 90-tal.

Spel på svenska
I takt med att marknaden växer gör Wendros mer ambitiösa satsningar som bland annat lokaliseringar av spel. 1994 distribuerar de en svensk version av det hyllade äventyrsspelet Beneath Steel Sky som är utvecklat av Revolution Software och utgivet av Virign. Det översattes till svenska av Göran Fröjdh som tidigare översatt Monkey Island men som aldrig blev utgivet på svenska då uppdragsgivaren och den svenske distributören av spelet HK Electronics gick i konkurs. Han laddar upp sina översatta texter via modem till Virgins databas.
– Beneath a Steel Sky var betydligt större än Monkey Island när det gäller textinnehåll. Det fanns fler alternativ att välja mellan och vissa scener kommer tillbaka i spelet med nya dialoger. Jag tycker det blev bra översatt. Jag lyckades hålla kvar den toklustiga tonen. Trots att spelet var ganska deprimerande hade det en kul dialog, säger Göran Fröjdh i en intervju med Manual.

PC sätter spiken i kistan på hemdatorerna
Under mitten av 90-talet övergår försäljningen snabbt från hemdatorerna till PC. Uttrycket multimedia och CD-ROM som lagringsmedia gör att PC öppnar upp för en ny målgrupp och växer på hemmamarknaden med inhemska barnspel samt diverse programvara i stil med uppslagsverk, atlas och ”interaktiva upplevelser” med artister som Prince och David Bowie. Det mesta icke-spel som buntades ihop under begreppet multimedia visade sig mest vara nyhetens behag och sveptes iväg när Internet slog igenom på bred front och fyllde behovet av information eller underhållning. PC-vågen innebär att nya konkurrenter kommer in på fältet som IQ Media, Bonnier Multimedia och Multimedia in Focus. Till skillnad från Wendros som är mer rotade inom spel och etablerade sedan hemdatortiden så är de nya aktörerna mer knutna specifikt till PC och Macintosh som inkluderar nyttoprogram och hårdvara vid sidan av spel. IQ Media får en stor hit i utgivningen av Backpacker (genom moderbolaget BMG) som blir det stora folkhemsspelet i PC-vågen och präglar marknadens utveckling. Wendros å andra sidan fortsätter med beprövade koncept genom att lansera Virgins budgetserie White Label på PC. Bland de första titlarna i White Label syns fenomenala klassiker som bland annat Dune, Day of the Tentacle, Sim City, Cannon Fodder 2 och X-Wing.

Wendros skämtar om modeuttrycket multimedia i en broschyr till återförsäljare någon gång under mitten av 90-talet.

Med hemdatorerna ur bilden befäster konsolerna sin ohotade position på marknaden jämte PC. Även här sker det förändringar. Från att nästan uteslutande all försäljning relaterat till Nintendo respektive Sega gått igenom Bergsala och Brio så börjar marknaden sakta, men säkert öppnas upp när spelförlag önskar större fokus på sina titlar i Norden. PlayStation släpps 1995 och inledningsvis är det Egmont (numera Nordisk Film) som hanterar merparten av spelen till konsolen i Sverige. Ganska snart börjar dock aktörer som Wendros att växa sitt sortiment på PlayStation.

Wendros lager och kontor i Huddinge mitten av 90-talet.

Norskt samarbete
Under senare delen av 90-talet kommer Wendros i kontakt med norska Multimedia Norden. Bolaget grundas mars 1997 genom ett samgående mellan Multimedia Norge och ESS (Edutainment Software Systems). ESS hade försökt distributera egenutvecklade lek & lär-produkter via kontor i Sverige, Norge och Danmark, men har för få spel för att kunna bära upp den organisation som byggts upp. Multimedia Norge å andra sidan upptäcker samtidigt en bromsad tillväxt och inser att den norska hemmamarknaden är för liten. Tillsammans definierar de Skandinavien som en enhetlig marknad och får ett pengatilllskott av riskkapitalbolaget Norsk Vekst som därmed blir storägare i det nya bolaget Multimedia Norden.

Istället för att bygga upp från grunden vid en expansion i de andra skandinaviska länderna så tittar Multimedia Norden på existerande aktörer. När blickarna vänds över sundet faller valet på Funware i Danmark. För Sverige inleds dialog med Wendros.
– Vi uppfattade Wendros som Sveriges ledande fristående distributör, vilket resulterade i att de också förvärvades av Multimedia Norden. Inom loppet av ett halvår efter att Multimedia Norden bildats hade vi etablerat det distributionsnätverk som gjorde att vi på allvar kunde agera som en skandinavisk distributör, berättar Alf Bærås, chef på Multimedia Norden i en intervju med Manual.

Lennart Martling och Alf Bærås 1999.

Funware och Multimedia Norden omsatte vardera 25-30 miljoner, medan Wendros uppgick till 50-60 miljoner. Sammantaget omsätter de 1998 över 100 miljoner och blir därmed ett attraktivt alternativ för förlag som söker distribution för sina produkter i de skandinaviska länderna.
– När Wendros och Funware köptes upp var vi måna om att behålla särarten hos dessa bolag. Wendros är ett företag som arbetar lokalt mot den svenska marknaden, precis som Funware gör i Danmark och Multimedia Norden i Norge. När vi ansåg att organisationen börjat sätta sig fyllde vi på med nya agenturer, förklarar Bærås.
Det leder till nya distributionsavtal med bland annat Eidos vid sidan av tidigare befintliga förlag som Microprose och Blue Byte. Eidos är tokhett tack vare framgångarna med Tomb Raider-serien som släpper tredje delen i serien april 1999. De har flera andra storsäljare i Championship Manager-serien och Commandos: Behind Enemy Lines för att nämna några.
– Egentligen förändrades inte Wendros så mycket efter att Multimedia Norden gick in. Det skedde en tydligare strukturering inom ekonomi och finansiering som sköttes centralt för Skandinavien från Norge. Vi kunde fokusera mer på försäljning, som är det vi främst är starka på, säger Lennart Martling.

Multimedia Norden licensierar produkter för att öka sin marginal. Man arbetar med till exempel 3DO och deras spelserie Heroes of Might & Magic. Istället för att köpa in färdigproducerade spel så tillverkar de själva lokalt och går tillbaka till Wendros rötter inom budgetkoncept. De får snabbt en portfölj på runt 50 titlar.
– Titlarna som licensierats från 3DO var en succé för oss. I och med dessa framgångar hade vi lanserat en egen budgetserie, Classic Collection. Den startades huvudsakligen för äldre titlar från 3DO. Sedan kompletterade vi med enskilda produkter från andra bolag, berättar Martling.

Framåt slutet av 1999 inleder Multimedia Norden samtal med Vision Park som driver utveckling och förlag, men saknar egen distributionsverksamhet. Vision Park ser även Multimedia Nordens etablerade kontaktnät med internationella förlag som en potentiell väg att exportera sina egenutvecklade spel. Uppköpet sker genom en nyemission av aktier i Vision Park. Affären innebär att Multimedia Nordens huvudägare Norsk Vekst kontrollerar närmare 37 procent av aktierna i Vision Park och Lars Grinde från Multimedia Nordens huvudägare Norsk Vekst går in i Vision Parks styrelse. Tillsammans har det nya bolaget 60 anställda och blir därmed ett av de största nordiska bolagen. Som en följd av samgåendet byter Wendros namn till Vision Park Distribution AB mars 2000.

Wendros i ny regi
Men det dröjer inte länge innan Wendros startas upp igen i ny regi framåt slutet av 2001 när Martling lämnar Vision Park strax innan KF Media köper upp bolaget för att fusionera ihop det med PAN Interactive och bilda PAN Vision. Martling får rättigheterna till namnet Wendros som namnskyddades när Multimedia Norden köpte upp Vision Park.
– PAN ville diskutera nytt avtal med mig, vilket jag inte var intresserad av. Jag ville ha mer frihet i mitt arbete, så jag bestämde mig för att lämna och fick till en uppgörelse där jag fick tillbaka Wendros-namnet. PAN satte inga käppar i hjulet, utan jag kände mig schyst behandlad, berättar Martling.
Även kollegan och vännen Alf Bærås bortgång i en hjärtinfarkt vid blott 58 års ålder oktober 2001 påverkade beslutet.
– Alfs bortgång var en del av beslutet. Jag hade fyra fantastiska år tillsammans med Alf och är väldigt tacksam för den tiden. Alf var en sympatisk människa och vi jobbade bra ihop. Det går inte att spekulera i hur situationen skulle varit idag om Alf hade funnits kvar.

Till en början är syftet med nya Wendros att bedriva konsultverksamhet som att hjälpa utländska bolag med licenser samt finna nyckeltitlar hos mindre spelutgivare som saknar representation i Sverige.
– Som gammal handelsman vill man känna på prylarna, så det tar inte lång tid innan jag började bygga upp egen verksamhet inom distribution av spel.
Med sig på tåget har Lennart sin son Henrik som kommer hem till Sverige 2002 efter en sejour med arbete i Brasilien. Far och son åker tillsammans till den stora E3-mässan i Los Angeles på vårkanten för att skapa affärsmöjligheter. De utvecklar Wendros som snabbt växer med fler anställda och får nya affärsområden: expansioner till simulatorspel, joysticks och en budgetserie. Samtliga områden är omsorgsfullt valda som strategiska nischer där ingen annan aktör i Norden verkar. Joysticks är en naturlig förlängning när man säljer expansioner till Flight Simulator. I sitt sortiment har de CH Products som förutom flightsticks även har pedaler och gasreglage.

Succé med budgetspel igen
För budgetserien blir Lennarts första tanke att få Mastertronic-namnet och kontaktar sin gamle vän Frank Herman. Föga anar han att det är en sovande björn han väcker. Britterna blir nämligen begeistrade och drygt ett år senare när Mastertronic startas på nytt 2004 så satsar de själva för fullt på lågprisserien Sold Out genom dotterbolaget Sold Out Sales & Marketing. Innan dess så börjar Wendros etablera en budgetserie vid namn Medallion med licenser från olika spelutgivare. De lyckas få till bra avtal med bland annat Ubisoft, Eidos och Vivendi (som vid tillfället äger Blizzard). Martling använder sitt kontaktnät han byggt upp genom åren och har en bra ingång på Vivendi där hans gamle vän Adam Roberts är Englandschef. Martling känner Roberts sedan hans tid på Empire Interactive, en mindre aktör vars titlar Wendros distribuerade i Sverige på 90-talet. Roberts får senare ansvar för Norden, Spanien och exportländer där Vivendi inte har några egna kontor, innan han lämnar skeppet för att bli vd på D3 Publisher. Avtalen resulterar i att Wendros kan stoltsera med spel som Settlers III och Rayman M från Ubisoft, Tomb Raider och Deus Ex: Invisible War från Eidos samt Diablo, Warcraft och svenska Massives strategispel Ground Control från Vivendi. Flertalet spel kommer också från Martlings gamla kollegor på PAN Vision som inte är intresserade av att driva eget budgetkoncept. Dels rör det sig om Paradox Interactives strategispel Europa Universalis som PAN Vision förlägger och dels barn- och familjespel som bland annat Istiden, Gast, Rymdjakten och På upptäcktsfärd: Bondgården. De sistnämnda säljs under barnetiketten Medallion Kidz.
– Medallion sålde fantastiskt och blev en riktig kassako. Det blev dock tuffare att få bra spel eftersom Sold Out köpte många licenser, vilket gjorde att vår portfölj tunnades ut på slutet, berättar Martling.
Även PAN Vision inser potentialen och lanserar lagom till julhandeln 2003 konceptet Bara Bra Barnspel med några av deras genom tiderna mest omtyckta spel som Fem myror är fler än fyra elefanter, Kalas med Rut & Knut och Här kommer flygplanet/brandbilen.

När Medallion börjar avta så noterar Wendros att simulatorspelen växer på PC och är stora i Tyskland. Då Skandinavien och i synnerhet Sverige har en stark PC-spelsmarknad ser de en potential att sälja spelen här. Från att ha arbetat främst med expansioner till Flight Simulator börjar de ta in spel som Euro Truck Simulator, Construction Simulator och olika varianter av jordbrukssimulatorer.
– Det gick att sälja allt som hette något med Simulator och hade samma font i logotypen som Flight Simulator. Marginalerna var goda, men det gick snabbt neråt när PC-spelen började gå över till nedladdning, förklarar Martling.

Digitalt och framtiden för Wendros
I takt med att antalet återförsäljare som säljer spel minskar och den digitala distributionen ökar blir tillvaron för distributörer som Wendros tuffare. De har sett branschen växa med individuella datorbutiker som Datalätt i Eslöv och Göteborg, lokala radiohandlare och leksakshandlare på 80- och 90-talet till att större kedjor som Åhléns, GAME, ONOFF och Siba blev stora på tidigt 2000-tal, e-handelns intåg med aktörer som CDON, Webhallen och Discshop, för att sedan krympa till färre aktörer i Gamestop, Elgiganten och Media Markt vid sidan av webbutikerna. Martling nämner Spel & Sånt som ett exempel på en av få duktiga individuella butiker som finns kvar samt andra aktörer som Ginza och Ge-kås med starka kundrelationer.
– Jag tror inte digital distribution kommer att ta överhanden helt, det är inte av godo för marknaden. Många tittar för blint på bara sälja digitalt, men butiker är en bra kanal och ett led i marknadsföringen att synas.

En veteran som Martling vet också hur man överlever och anpassar sig i en föränderlig bransch. Wendros lyckas under 2010-talet utöka sin portfölj med dels subdistribution av till exempel Sega och Bethesda till vissa butiker som huvudleverantören själv inte har möjlighet att hantera, och dels genom att finna guldkorn i fysiska utgåvor av indiespel som bland annat Super Meat Boy, Ether One, RiME och Stick It to The Man (sistnämnda utvecklad av svenska Zoink i Göteborg).
– Jag tror det finns utrymme för en totalleverantör som sköter distribution till butiker. Sedan gäller det att ha rätt form av uppgörelse, det spottas ut väldigt många spel på marknaden och väldigt få går ihop, menar Martling som sett många upphaussade spel komma och gå genom åren.

Wendros säljer även i perioder nyproducerade retrokonsoler som Neo Geo X Gold, AT-Games olika SEGA- och Atari-konsoler. Vid sidan av speldistributionen ökar också utbudet av merchandise såsom tröjor, t-shirts, muggar, affischer och dylikt. Det har blivit ett naturligt inslag hos spelåterförsäljare att fylla ut sortimentet med när antalet fysiska utgivningar av spel minskar. Givetvis ska det sägas att det också beror på efterfrågan, antalet spelare har ökat och spel är en livsstil. Nördkulturen skapar en efterfrågan på denna typ av prylar där kaffet hellre dricks i en mugg med Atari-motiv än valfri fotbollsklubb.

Lennart Martling på Dataspelsgalan 2009.

Trots att Lennart Martling passerat pensionsålder är han aktiv inom spelbranschen. Vd-rollen inom Wendros axlas av hans son Henrik. Lennart har medvetet tagit ett steg tillbaka för att låta Henrik forma bolagets framtid. Vid sidan av Wendros bedriver han verksamhet i Emina som handlar med överlager. Emina baklänges blir anime, bolaget användes nämligen tidigare som en etikett för att distribuera japansk tecknad film på DVD.

För sin långa och trogna tjänst tilldelades Lennart Martling hederspriset 2012 av Dataspelsbranschen med motiveringen: ”Som en av grundvalarna i svensk spelbransch sedan 80-talet uppfostrade han en hel generation spelare genom att importera Electronic Arts, US Gold, Ocean, Gremlin och flera andra förlags spel till Sverige.”

---

BONUS!

Om du vill veta mer om Wendros filmsatsning med anime så rekommenderas en videointervju av Thawal Silwer och Anders Häger Jönson.

Källor:
Manual nr. 22/1999, nr. 20/2001, nr. 16/2002, nr. 3/2003.
Datormagazin nr. 22/1991, nr. 14/1992
NES-XX-SCN-1 av Thomas Sunhede, 2014
Wikipedia.org
Dataspelsgalan

Vidare läsning:
• A History of Mastertronic – resan från budgetspel till Master System.
• The Bird Sanctuary – berättelsen om Firebird och dess alla etiketter.
• Rösten bakom Super Mario – de svenska rösterna i videofilmerna.