För 13 år sedan skrev jag om den klassiska tidningen Svenska Hemdatornytt i ett nummer av branschtidningen Manual som jag då var redaktör för. Anledningen var att PC Hemma, tidningen som tog Hemdatorsnytts plats, firade sitt 10 årsjubileum och rackade ner på sin föregångare. Jag kände mig då nödgad att skriva ett försvarstal. Den texten är nu publicerad på Hemdatornytts hemsida. Idag skulle man väl beklagat sig på sociala medier och försökt starta en folkstorm tillsammans med de andra närmast sörjande.
Johan Wanloos seriefigur Torsten var Hemdatornytts maskot.
För mig är Svenska Hemdatornytt förknippat med tiden i mitt liv då jag var genuint intresserad av datorer, hur de fungerade, skillnader mellan olika operativsystem samt programmeringsspråk och de långa listningar som man skrev av i tidningarna. Personligen tycker jag än idag att Svenska Hemdatornytt inte har fått det erkännande som tidningen förtjänar och har blivit lite bortglömd. Jag älskade Hemdatornytt eftersom de skrev om samtliga format. Visst, jag hade en C128, men ända sedan tidig ålder var det PC som gällde för mig. Pappa tog hem en Commodore 286:a med EGA-grafikkort och en 5,25″-diskettstation. Den expanderades senare med ett Adlib-ljudkort. Under andra halvan av 80-talet hade dock inte PC fått sitt stora genomslag som speldator. Utbudet av spel var begränsat och de program som fanns var primärt avsedda för företag. När Amiga 500 gjorde entré fanns det heller ingen vits att köpa en dyr PC som ändå inte kunde komma i närheten av den audiovisuella kvalité som Amigan eller för den delen Atari ST bjöd på. Antalet tidningar som skrev om PC för hemmabrukare var därför inte helt oväntat begränsad. Det innebar att jag inte hade lika många listningar att knappa in. Även om de flesta listningar var för programmeringsspråket Basic så skilde sig alla varianter åt vilket gjorde att flera kommandon eller anrop inte alls fungerade på GW Basic som jag var jag förpassad till på PC. Jag blev lycklig om det ens fanns en bok om Basic för PC att låna på biblioteket. Dessutom fick Atari- och Amiga-användarna lyxen med de enkla (nåja, för sin tid) språken STOS och AMOS som var utvecklade för att skapa spel. Det var förvisso därför lärorikt att bli tvingad att läsa Mikrodatorn och andra facktidningar. Mitt i den floden av tidningar blev Hemdatornytt min ventil. De hade ju faktiskt en sida om PC som senare växte och blev flera sidor med åren.
Förutom PC och självfallet de dominerande plattformarna C64, Amiga och Atari ST så skrev Hemdatornytt även om udda fåglar som Spectravideo, MSX, ZX Spectrum och Macintosh. Just sistnämnda blev jag med åren mer nyfiken på tack vare Hemdatornytt. Jag fick chansen att spela bl.a. strategispelet Warlords hos min granne på en Macintosh SE eller om det kan ha varit en Classic med en minimal monokrom skärm, men av olika skäl så dröjde det tills tidigt 2000-tal innan jag själv blev Mac-ägare. Mångfalden i tidningen var fascinerande och det var en helt ny värld för mig som var för ung för att ha upplevt den första hemdatorvågen i början av 80-talet. Flera av de omskrivna formaten var nästan helt otillgängliga för mig och jag hade aldrig ens sett dem i en datorbutik. Jag har alltid tyckt det var något exotiskt med mindre kända maskiner så när jag nu i modern tid går runt på Retrogathering och andra mässor är det fascinerande att äntligen få uppleva dessa maskiner som jag bara läste om som ung.
Warlords på Macintosh.
Precis som jag konstaterade för 13 år sedan i min artikel i Manual så förändrade sig inte Svenska Hemdatornytt i den takt som var nödvändig. Hela konceptet med tidningen föll när PC började dominera och hemdatorn som begrepp försvann. Med PC som standard var det inte längre någon skillnad på en hemdator och en arbetsdator. För mig var det en personlig seger att tillsammans med mindre än en handfull vänner som länge varit PC trogna nu hade 486:or med CD-ROM, VGA-grafik och Soundblaster-ljudkort som vida överträffade hemdatorvågens sista suck i Amiga 1200/4000. Den definitiva spiken i kistan kom några år senare med Pentium-processorn och 3D-grafikkorten. Parallellt hade dessutom konsolerna vuxit fram och stegvis knuffat ut hemdatorerna för dem som ville ha renodlade spelmaskiner. När Svenska Hemdatornytt försvann 1994 så var det verkligen slutet på en era. Hemdatornytt höll ut mycket längre än liknande tidningar som Allt om hemdatorer, Datorhobby och Min hemdator som försvann många år tidigare. Även om jag länge spelat på konsol och primärt var PC-användare så tyckte jag det var tråkigt eftersom Hemdatornytt representerade en pionjärsanda där man vågade vara inbiten entusiast och gick djupare än de flesta medier som bara skrapade på ytan.
Jag tror faktiskt mitt datorintresse försvann med nedläggningen av Hemdatornytt. Jag blev en ”vanlig” användare som inte längre brydde mig så mycket om hur det fungerade under ytan. Kanske därför jag gick över till Mac några år senare, för där bara fungerade allt utan att man behövde mickla med inställningar. Istället slukade jag tidningar som Super Power/Play, Interface, PC Gamer och började i större utsträckning läsa utländska tidningar som Mean Machines Sega, Edge, Game Players, PC Format och Electronic Gaming Monthly innan nätets alla sajter tog över. Fokus flyttades till spel. Datorn blev för mig ett arbetsredskap snarare än ett intresse.
Martin Lindell 