Intron – Sveriges första kommersiellt framgångsrika spelutvecklare

Tidiga svenska spelutvecklare verkade främst på hemdatorer och fram till 90-talet var det inte många som verkligen kunde leva på detta som ett yrke, utan det var något som skedde av entusiaster i ung ålder som verkade från föräldrahemmet. Intron var dock en udda fågel. De skapade spel till konsol och hade flera heltidsanställda. De var Sveriges första kommersiellt framgångsrika spelutvecklare.

Ofta nämns Arne Fernlund som Sveriges första internationella kommersiella framgång med Space Action till C64 1983. Faktum är dock att samma år så gick även Zyntax Softwares C64-textäventyr The Mutant Spiders, The Fourth Sarcophagus och The Ship på export till bland annat USA, Storbritannien och Italien. Att Zyntax var framgångsrika vittnade flera brev från USA om, det var spelare som hade fastnat i spelet som skrev och undrade hur man kom vidare. Både Fernlunds och Zyntaxs titlar hanterades av svenska Handic. Fernlund och Zyntax (bestående av Magnus Nordin och Mats Lundell) fick royalty vilket tyder på bra försäljning. Men ingen av dem gjorde vidare karriär inom spelutveckling (Magnus Nordin återvände dock till spelbranschen flera år senare 2011).

Arne Fernlund dök upp i SVT:s utmärkta dokumentärserie Det svenska spelundret som skapats av Tobias Bjarneby. Dokumentärserien rekommenderas, men vi vill slå hål på den gamla myten att Arne Fernlund var Sveriges första kommersiella spelframgång. Två år tidigare hade Christer Medin utvecklat spelet Stone Sling till konsolen Philips Videopac. Företaget Intron skulle kort därefter göra flera spel till Videopac och ha åtskilliga heltidsanställda spelutvecklare. Historien om Intron är med i vår bok Svensk Videospelsutveckling men vi vill att fler ska få ta del av den och delar den därför här på bloggen.

Texten och intervjuerna är ursprungligen genomförda av Thomas Sunhede. För denna publicering har Martin Lindell bearbetat texten.

Philips Videopac

Innan vi ger oss i kast med Intron så är det på sin plats att förklara vad Philips Videopac är. Som tv-spel är det idag tämligen okänt. Eftersom Videopac gick under annat namn i Nordamerika har det inte fått lika mycket utrymme i historieskrivningen (som tyvärr till stor del sker ur amerikanskt perspektiv).

Konsolen Videopac hade premiär inför julen 1978 och delar av Europa är faktiskt först ut, till Sverige kom den året efter. Det är inte så konstigt eftersom lanseringen avbryts på grund av en defekt strömkabel. Maskinen är en uppföljare till Ralph Baers Magnavox Odyssey som var det första tv-spelet på marknaden 1972. Eftersom Odyssey ansågs vara ett etablerat namn i USA så valde man att kalla den för Odyssey² i de förenta staterna. Det var också hos Magnavox som de första spelen till konsolen skapades eftersom de hade erfarenhet av spelutveckling. Sedan 1974 ägs Magnavox av Philips och därför fick den namnet Philips Videopac eller G7000 i Europa och Sverige. Värt att notera är att konsolen marknadsfördes under andra namn i olika länder där Philips ägde hela eller delar av lokala elektroniktillverkare som till exempel Siera G7000 i Belgien, Schneider 7000 och Radiola Jet 25 i Frankrike. Varumärkena skulle dock först godkännas av Philips i Nederländerna så de lokala dotterbolagen hade inte fritt spelrum att utan tillåtelse kalla konsolen för de ville.

Här hemma marknadsfördes Videopac genom Svenska AB Philips TV- och video-avdelning och senare Philips Försäljning AB. I annonser kunde man läsa att den har ”inbyggd TV-spelsdator” och ”antennomkopplare för egen TV-spelsstation”. Uttryck som idag är svåra att förstå. Förpackningarna var flerspråkiga, däribland svenska vilket även omfattade spelens titlar som fick svenska namn. 1982 finns det minst ett trettiotal titlar i Sverige och i slutet av 1983 visades åtminstone nummer 39: Rymdväktarna upp här. Konkurrenter som Colecovision sköttes vid denna tid av CBS Electronics och Atari 2600 av Vasatronic AB. Intellivision såldes genom Lilliehöök Electronic AB, förkortat LEAB, men togs över av Bergsala efter ett tag.

Distributionen av Videopac till leksakshandeln hamnade hos Brios dotterbolag Playmix, samma enhet som lagom till lanseringen av Mega Drive tog över agenturen för Sega i Sverige. Playmix hanterade mycket importerade leksaker och sålde förutom tv-spel även bland annat sällskapsspelet Trivial Pursuit och Transformers-leksaker. Playmix arbetade ganska omfattande med Videopac tidigt 80-tal.

– Vi byggde upp ett koncept med ställ och säljmaterial för butikerna. Det var primärt lekfackhandeln, men vi hade rätt många andra kanaler också. Det var ingen större grej, men omsatte en del för sin tid. Vi skapade oss ett kunnande inom den branschen vilket kom till nytt när vi senare tog över Sega, säger Anders Hallberg, som var produktchef för Videopac hos Playmix.

Merparten av spelen till Videopac gavs ut av Philips själva, men det kom även ett par titlar från Parker Brothers och Imagic. Den första modellen G7000 följdes av G7200 som hade en inbyggd svartvit skärm. 1983 så lanserades G7400, även kallad Videopac+. Denna modell hade kraftfullare hårdvara med högre upplösning vilket gav bättre grafik.

Enligt Winnie Fosters bok The Encyclopedia of Game Machines: Consoles, Handhelds and Home Computers 1972-2005 ska Videopac ha sålt ca 2 miljoner konsoler, varav ungefär hälften i Nordamerika. Den ska tydligen ha varit populär i Brasilien där flera spel översattes.

Philips i Sverige

Nederländska Philips startar sin svenska verksamhet redan 1919, men då handlar det mest om glödlampor. Bolaget växer år efter år och grenar ut sig i olika avdelningar, de äger bland annat TV- och radio-tillverkarna AGA och DUX i Sverige. Deras datorålders början i Norden kan härledas till 1969 när de köper Arenco Electronics för att komma över deras jätteorder på bankterminaler till Svenska Handelsbanken. För att brottas med jätten IBM bildar Philips bolaget Unidata tillsammans med franska CII och västtyska Siemens. Dessa datorer säljs även i Sverige och P350-serien är storsäljaren. I slutet av 70-talet får några anställda på svenska Philips i uppgift att experimentera med vad de kan använda nymodigheten mikroprocessorer till. De lyckas använda dem i ting såsom uttagsautomater och världsklockor. En av dessa herrar är företagsekonomen Peter Inser (f. 1943), han har gått från programmerare och systemerare till marknadschef på Philips avdelning för kontorsdatorer, som vid denna tid har runt 25% av den lilla datormarknaden i Sverige.

Philips börjar nu även så smått undersöka elektroniska spel under ledning av Clas-Herman Ygberg. Christer Medin (f. 1950) som arbetat på Siemens datahall på Norra Stationsgatan i Stockholm ansluter till Philips på Tegeluddsvägen i Stockholm (där TV4 numera huserar). Tillsammans med Inser så undersöker Medin möjligheterna kring spel och formerar vad om blir början till Videopac i Europa. Medin programmerar Stone Sling till Videopac, ett av de allra första spelen till konsolen minns han det som. Ett simpelt katapult-spel i samma anda som spelet Worms (Team17, 1995), som kommer ta världen med storm på 90-talet. Medins version var tidigt ute och egentligen endast slagen av varianter av Artillery (Mike Forman, 1976). Stenslunga som den svenska titeln blir släpps lös som kassett nummer 20 runt 1981, men vid det laget har Medin redan emigrerat till Philips huvudkontor i Nederländerna för arbeta vidare med utveckling.

Intron Electronics

Peter Inser är också med och utvecklar en av de första digitala tidningarna. Detta i form av en inskannad dagstidning som läggs på en Video 2000-kassett, en konkurrent till videoformatet VHS. Experimentet visas upp i New York, men läggs ner. Han hjälper också Philips med styrprogrammet till LaserDisc-formatet som ska lanseras december 1978 och ska ha utvecklats i Norrköping av alla ställen. Men 1981 lämnar han Philips och startar sitt eget företag Intron AB istället, vilket står för Insers Elektroner.

Bolaget är uppdelat i flera delar där cirka 12-14 personer jobbar med bokföring och administrativa datorprogram. Den andra delen är förmodligen Sveriges första professionella spelutvecklare och totalt har de som mest 22 anställda varav runt sex sysslar med spelutveckling. Bolaget får dock fortfarande sina arbetsuppgifter från den nederländska delen av Philips, men kommer även med egna spelidéer. Kontoret finns först på David Bagares Gata på Norrmalm i Stockholm, samma gata som Olof Palmes mördare kommer använda som flyktväg några år senare. Företaget flyttar snart till nya lokaler på Brahegatan på Östermalm.

• 

• 

Videopac-spelen utvecklas på ett speciellt utvecklingssystem vid namn PM4422 PMDS-2 (Philips Microcomputer Development Systems) som baseras på Unix. Denna kan emulera processorn Intel 8048 till Videopac, men även Z80 som MSX använder sig av. Via en kabel kopplas den externa processorn in till Videopac-konsolen istället för TV-spelets egna CPU. Till detta är deras personliga DEC VT100-terminaler inkopplade där de nu kan programmera så att säga hårdvarunära. Huvuddatorn har en hårddisk på ynkliga 4 Mb som efterhand uppdateras till 32 Mb. De kan även lägga över spelen på en EPROM, ett chip som det går att ändra innehållet i, och sätta fast det på en Videopac-kassett. På så sätt kan de ta hem ett spel under utveckling och testa det hemma i lugn och ro. Eftersom alla spel görs primärt åt den franska marknaden ska meddelande i programmeringskoden vara på det franska språket. Dessa ord får de färdigöversatta och lägger in i koden på rätt platser. Videopac-konsolen klarar bara att ha 200 tecken på skärmen, varav hälften är enfärgade och hälften transparenta. Det säger sig självt att begränsningarna är enorma och spelen blir primitiva hur bra kod de än skriver.

Göran Öhman (f. 1958, d. 2021) som just avslutat sina studier till civilingenjör blir den första anställde på spelsidan efter att ha svarat på en platsannons i en tidning. Han minns att det står videostyrning och tror det har att göra med TV, men blir glatt överraskad när han istället ska få programmera videospel. Det första spelet han utvecklar är Clay Pigeon, ett primitivt spel som han får några månader på sig att programmera. Han minns att det tar längre tid att översätta manualen och få ut det i butikerna än själva utvecklingen. Clay Pigeon släpps till slut endast i Brasilien av någon konstig anledning. Kanske höll det inte måttet enligt nederländska Philips som vid denna tid sköter all utgivning. Bakgrundsbilderna i den uppdaterade Videopac+-versionen är det förmodligen Cees Dekkers i Nederländerna som lägger in.

Nästa spel blir Frogger utvecklat av Konami och utgivet av SEGA på arkad. På kontoret ställs det upp ett arkadkabinett med samma spel så att de ska få till den rätta känslan på konsolversionen. Flera personer från Intron medverkar i projektet. Spelet släpps dock inte under Philips namn utan det är på uppdrag från Parker Brothers som ger ut det till Videopac 1982. Spelavdelningen hos leksakstillverkaren Parker Brothers är så imponerade att de senare vill att Intron ska fixa till grafiken i Q*bert (Gottlieb, 1982) till Videopac, men företaget som utvecklade spelet vägrar släppa ifrån sig källkoden, dessutom finns det inte tid för förbättringar. Introns kontakter med Philips i Nederländerna, Parker Brothers och senare SEGA underlättas av att chefen för mjukvaruutveckling för Videopac också är svensk. Hans namn är nämligen Christer Medin.

Medin koordinerar utvecklarna till maskinen som sitter på vitt skilda håll, ett gäng i Cambridge i Storbritannien, Intron i Sverige, ett internt team på Philips i Nederländerna och de mest produktiva på Magnavox i Knoxville, Tennessee, USA. Medin får förfrågan om att ta fram ett schack-spel till konsolen, men Videopac är för klen för att klara av beräkningarna med olika drag och rörelsemönster. De utvecklar då en modul med en extra Z80-processor inuti som medföljer spelet.

– Det var få personer i Europa som behärskade mikrodatorprocessorn 8048 från Intel. Jag var utlånad ett tag från huvudkontoret i Holland för att hjälpa Philips i Österrike med ett videosystem som använde sig av processorn. Men själv så slutade jag programmera när jag flyttade från Stockholm. Jag hade en grupp på 15 personer som utvecklade. Schack-spelet var jag dock involverad i. Det var lite mer komplicerat tekniskt sett, berättar Christer Medin.

Själva spelprogrammet köper han in från ett annat format som han skriver om till Videopac och lägger till ny grafik. Chess som såldes tillsammans med modulen Videopac C7010 släpps 1982 endast i Europa och är en mycket ovanlig syn numera.

Peter Inser programmerar till en början, men övergår snart till att mestadels designa spelen samt lära upp de nyanställda. Han åker även till Frankrike och får där lära fransoserna om hur hårdvaran fungerar och hur man utvecklar spel. Detta måste vara en av de tidigaste kurserna i spelutveckling som en svensk utfört.

1982 gör Intron spelet Verkehrsspiele 1 (Traffic Games 1) tillsammans med reklambyrån CSV från västtyska Düsseldorf. Spelet ska ha använts i undervisningen i 3600 tyska skolor och såldes i paket med en G7000-konsol. Programmet lär barn trafikregler som hur man ska gå över gatan på rätt sätt. 1984 deltar Inser på mässan Funk- und Fehrseh-Austellung och visar upp spelet för utbildningsministern i delstaten Nordrhein-Westfalen, något som också sänds i runt 20 minuter i rikstäckande television. Spelet går i princip ut på att du ska titta vänster, höger, vänster och sedan gå över ett övergångsställe. Men det går även att fuska och gå bakåt så att man kommer ut på rätt sida utan att gå över vägen. Även en del två släpps, kallat Verkehrsspiele 2, nu med mer trafik. Med spelen följde även en mycket stor pedagogisk manual och uppföljaren verkar endast ha förekommit tillsammans i paket med konsolen.

– G7000/7400 hade ett stort inbyggt tangentbord. Anledningen var nog att konsolen från början var tänkt att erbjuda lugna utbildningsspel och inte actionspel. Grafikobjekten bestod av Majors och Minors. Majors var fördefinierade och bestod endast av bokstäver, alltså perfekta för utbildning. Minors kunde skapas i alla former. I spelen bestod somliga grafikobjekt av Majors som kapats av och pusslats ihop till figurer såsom gubbar, säger programmeraren Gudmund Thorgeirsson (f. 1958) som börjar på Intron 1983.

Intron Electronics gör som sagt både uppdragsjobb och egna alster. Spelet Nightmare (1983) är till exempel designat av Inser, men allt måste först godkännas av Philips innan produktionen kan börja. I Nightmare ska spelaren fly från ett spökhus genom att ta sig till vinden. Spökena kan bli osynliga och är då ofarliga för spelaren. Det gäller även att se upp för blixtar när det åskar. Nightmare kan spelas av två spelare, där den andra spelaren kontrollerar spökena.

Hårdvaran till Videopac utvecklades av Kyocera i Japan, vilket innebar ytterligare en destination på reseschemat för Christer Medin. I Frankrike sker mer anpassning av produkten för Europa. Konsolen tillverkades sedan av Philips-koncernens olika bolag på olika platser för respektive marknad. Öhman besöker en sliten fabrik utanför Paris hos Brandt électronique, en del av det stora franska elektronikföretaget Thomson som vid denna tid även gör sina första hemdatorer. Brandt tillverkar G7000 på licens och kallar den för Jopac. De gör även en del unika spel själva. Göran ses lite som en expert och hjälper dem med programmeringstips, men han får absolut inte berätta för Philips om besöket hos konkurrenten. Videopac är även stor i Brasilien trots att den inte släpps där förrän 1983. Intron har ett tag besök av en man från Manaus, miljonstaden mitt i regnskogen Amazonas, som är i Stockholm för att lära sig om konsolen. I Brasilien lokaliseras nämligen de flesta spel så att de får portugisisk text, en del får även helt nya karaktärer.

Torneå-födde Erkka Suopanki (f. 1958) som jobbar på Intron mellan 1983 och 1987 utvecklar Air Battle till Videopac+, spelet kallas Red Baron internt och namnet går igen i den brasilianska versionen Barão Vermleho!. Han minns fortfarande platsannonsen där det stod: ”hårdvarunära programmering”, inte ett ord om spelutveckling. Efter utbildningen vid Tekniska Högskolan i Luleå (numera Luleå tekniska universitet) är Intron det första jobbet han får.

– På Tekniska Högskolan i Luleå och dess linje för maskin och industriell elektronik fick man bra kunskaper i olika programmeringsspråk. Speciellt var också det, att det var klassundervisning vilket var unikt då och hela industriell elektronik-klassen deltog i ett projekt som också var unikt då, där vi byggde ett styrsystem till ASEA Industrirobot IRB 6. Jag programmerade i Motorola 68000-assembler och byggde hårdvaran till ultraljudsystemet, berättar Erkka.

Efter det första spelet får han äran att arbeta på SEGA:s arkadhit Buck Rogers: Planet of Zoom från 1982, ett spel som kan sägas vara en förstudie till deras Space Harrier tre år senare. Uppdraget kommer från Philips, men spelet ska inte släppas på Videopac utan göras om för den nya datorstandarden MSX. Hjälten från 20-talet syns inte till, istället är spelet ett shoot’em up där man styr ett rymdskepp sett bakifrån. Spelet släpps till en hel drös konsoler och hemdatorer, där alla versioner har sina egna brister och fördelar. Suopanki gör ett bra jobb, hans version har lite klena ljudeffekter och explosioner, men grafiken är färgglad, stilren och spelet flyter på bra. Något som skiljer hans jobb från övrigas är att han även lägger in sina initialer i grafiken. Kikar man på bergen i bakgrunden kan man tydligt se bokstäverna E och S! Ett tidigt, svenskt påskägg (ett hemligt budskap i programvara som till exempel att programmeraren gömmer något i koden, sitt namn, ett budskap, en bild eller ett skämt). Buck Rogers släpps på MSX 1983.

Göran Öhman inspireras av racingspel på arkad när han utvecklar Trans-American Rally. Efter ett besök på Philips i Eindhoven så flyger han tillbaka från Schiphol i Amsterdam. Medan han väntar på sitt flyg så spelar han arkadspel som finns på flygplatsen. Väl hemma så studerar han också Pole Position på Atari 2600 för att se hur grafiken kan förenklas på konsol som har betydligt svagare teknisk prestanda än en dedikerad arkadmaskin. Trots att utvecklingen på de senare spelen främst sker mot den nya Videopac+ som säljs under modellbeteckningen G7400 med bättre prestanda är det fortfarande utmanande. Den största skillnaden är att bakgrundsgrafiken är betydligt bättre, något som tyvärr inte höjer spelbarheten märkbart. Öhman hade några tricks för att pressa prestanden när de utvecklade Trans-American Rally.

– Den största utmaningen var processorn. Upplösningen var låg och endast få objekt kunde visas på skärmen samtidigt. Men det fanns genvägar hur man kunde öka antalet objekt. Problemet var att skärmen uppdaterades under tömningsintervaller och då RAM-minnet är begränsat var det svårt att förbereda visuella objekt utanför skärmen och skriva till skärmen under tömningsintervallen. Det extra grafikchipet i G7400 var avsett för text-tv i tv-apparater och var inte anpassat för dynamiska objekt. Det finns ett visst antal programmerbara bokstäver och jag gjorde ett program som ritade upp grafik på skärmen genom denna funktionen. Endast en del av skärmen, runt en fjärdedel, kunde täckas på detta viset. Grov grafik kan ritas genom den fasta teckenuppsättningen och den användes i Trans-American Rally, men det är ganska långsamt och komplext, förklarar Öhman.

På kontoret finns en Vectrex, men det blir aldrig någon utveckling till den. Arkadpelet Congo Bongo står också det uppställt och det blir Gudmund Thorgeirsson som får sätta klorna i det till en början. Även det spelet ska överföras till MSX, men om det är Intron eller Philips som slutför projektet minns han inte idag. Gudmund har flyttat med sina föräldrar från Island till Sverige och gått fyra år på Chalmers tekniska högskola där han specialiserat sig på PROM-programmering. Intressant är att redan på fyra anställda är företagets speldivision nu representerat av tre av Nordens fem länder. Helicopter Rescue blir Thorgeirssons huvudprojekt. Han påstår att de pressade konsolen maximalt i de sista spelen som släpptes. Helikopterspelet recenseras i Svenska Dagbladet 1984 och ljudeffekterna beskrivs där som: ”naturtrogna och varierande” vilket idag är en sanning med modifikation. Man kan flyga åt vänster och höger, men även inåt skärmen, vilket däremot är mycket imponerande än idag.

1984 skriver Svenska Dagbladet en artikel om Intron. Peter Inser minns att han irriterade sig på att de inte togs direkt på allvar, rubriken lyder: ”TV-spel på arbetstid med chefens godkännande”. Det nämns att de sitter i en före detta lägenhet, vilket han fortfarande tycker låter nedvärderande. Huset var förvisso byggt för detta ändamål från början, men numera var det mest kontor i byggnaden. Göran Öhman minns det som minst två ihopslagna lägenheter där programutvecklingen har några rum, en man som har hand om klumpiga gamla bokföringsmaskiner ett eget rum och spelutvecklarna ett eller två rum. De delar dessutom lokaler med ett företag inom personalrekrytering inom databranschen. Det är trångt, men de kan lufta sig i konferensrummet där de testar nya spel på konkurrenternas Atari 2600. Sin egen Videopac-konsol köper Göran till rabatterat pris i Philips personalbutik i Stockholm.

Peter Inser letar mer kompetent personal och Åke Järvklo (f. 1963) som just muckat från lumpen glider in på ett bananskal under 1984. Han har innan dess studerat på Thorildsplans gymnasium och knappat på en ABC 80. Hans far jobbar förvisso på svenska Philips, men det är återigen en liten jobbannons som han nappar på. Möjligen har Peter Inser fått sina luriga anställningstrix av personalrekryteringsfolket som sitter i samma lokaler. Två dagar senare har Järvklo jobb och det dröjer inte länge förrän han istället för att bli upplärd får hjälpa de som redan arbetar på Intron.

På spelutvecklingsavdelningen huserar nu Peter Inser, Göran Öhman, Åke Järvklo, Erkka Suopanki, Gudmund Thorgeirsson, en matematiker som studerat i USA vid namn Anders och en duktig inhyrd musiker som möjligtvis är svensk mästare på Rubiks kub. Ingen minns dock hans namn. De sitter alla i samma rum och jobbar på var sitt eget spel, men hjälper varandra med till exempel subrutiner som kan användas i fler än ett spel.

Efter den amerikanska videospelskraschen 1983 är många företag rädda för att satsa på tv-spel. Samma år går dock Intron med en vinst på över 700 000 kronor på bara spelen. Även om den europeiska marknaden inte är lika drabbad så får det effekter även här. Ett exempel är att den uppdaterade konsolen Videopac+ (G7400) aldrig släpps i Nordamerika. Med endast Europa och några andra framgångsrika länder som Brasilien blir lönsamheten lidande för Philips eftersom den nordamerikanska marknaden före kraschen stod för en så stor andel av spelförsäljningen. Introns spel blir de sista som släpps officiellt till konsolen och flera av dem är numera extremt svåra att finna. I USA gräver de ner Atari-spel i öknen för att bli av med stora osäljbara lager, Inser minns att Philips i Europa istället körde dem till soptippen.

I både Nordamerika och Europa är det intresset för hemdatorer som växer sig starkare under första halvan av 80-talet. Det är en fragmenterad marknad med många konkurrerande plattformar som Commodore 64, ZX Spectrum, MSX, Dragon 32, Atari 400/800 för att nämna ångra. Philips vill göra en nysatsning och deras första hemdator VG 5000 kommer på marknaden 1984. Den nya plattformen medför framförallt bättre grafik, men de flesta spel kommer tyvärr endast bli uppdaterade versioner av redan utgivna Videopac-spel. Air Battle, Helicopter Rescue och Trans-American Rally släpps samtliga i VG 5000-versioner. Järvklo minns främst Helicoptere som är en VG 5000-version av Helicopter Rescue. Spelet ska få ny musik och läckra 3D-effekter. Speciellt musiken är krånglig att få till, fungerar musiken perfekt hackar det i grafiken. Och får han grafiken att flyta på så hackar istället musiken, men Åke ger sig inte utan lyckas till sist. Spelen kommer nu på vanliga kassettband istället för de speciella Videopac-kassetterna med handtag. De aviga joystickarna är dock de samma.

Eftersom datorn inte blir någon succé jobbar Philips på en standard med Thomson (som köpt upp SABA), men överger snart detta och går med i MSX-projektet som stöds av många fler. Deras första försök till en MSX-dator blir VG 8000 som snabbt ersätts med den betydligt mer kompetenta VG 8010. Till detta format jobbar Intron på ett spel inspirerat av Bruce Lee (Datasoft, 1983) som dock bara hinner till ett demostadium. Efter sina försök med VG 5000 och MSX så lägger Philips ner sina planer på spel och Intron står då utan förläggare. Intron avvecklar spelutvecklingen i januari 1985, men det övriga bolaget kör vidare till 1997.

Intron Electronics är idag i stort sett helt okända trots sina många spel så tidigt i den svenska spelhistorien. Orsaken är att de aldrig ägde några av varumärkena eller koden och aldrig krediteras med sina namn i spelen. Det kom att dröja ett tag innan någon annan svensk spelutvecklare blev lika framgångsrika kommersiellt.

När det januari 1985 råder arbetsbrist på Intron så slussas Åke Järvklo över till Micronic Terminal AB istället. Erkka Suopanki blir 1985 erbjuden projektanställning hos Philips i Eindhoven. Där arbetar han med bland annat ett grafiskt användargränssnitt till MSX-DOS och Philips så kallade Smart Card, som är föregångaren till dagens kreditkort. De planerade fyra månaderna blir till cirka två och ett halvt år. Även Thorgeirsson flyttar ner två månader, som följs av några till och till sist blir han kvar i 20 år. Vid löneförhandlingarna ombeds han att ge ett bud och Philips ett motbud. Han testar med att dubbla lönen från Intron, men det visar sig att Philips motbud är ännu högre varpå den Philips-anställde utbrister: ”How the hell did this happen?”. Förklaringen är förmodligen att de satt lön i olika valutor. Thorgeirsson sätts på en intensivkurs i språket i någon vecka och får sen börja arbeta med testmoduler för G7000 och MSX. Göran Öhman är också han nära att följa med, men får ett toppenjobb inom medicinsk bildbehandling just innan det är dags. Philips är som sagt relativt stora inom MSX och Christer Medin tror att de släpper lös så mycket som 70 spel, det mesta är dock spel som överförs från Videopac eller anpassningar från utländska utvecklare såsom SEGA. I mitten av 80-talet går de över till kontorsmjukvara och spelutgivningen på MSX läggs ner.

Christer Medin fick till slut nog av allt resande till olika länder i Europa, USA, Brasilien och Japan. Skämtsamt sa han att det kändes som han bodde på ett flygplan. Istället började han arbeta som vd för engelskt datorföretag som sysslade med röststyrning. Men det blev åter mycket resande och efter sabbatsår och konsultföretag så blev han anställd som marknadsdirektör för hamnmyndigheten i Ventspils, Lettland.

Göran Öhman utvecklade VpacApp till Android 2014. Appen emulerar Videopac och innehåller de flesta vanliga spelen. Det unika med den är att han fått tillåtelse av en jurist från Philips att skicka med spelen i programmet. Han kontaktade även Parker Brothers, men de kunde inte ge något tillstånd eftersom de sorgligt nog inte vet vem som äger rättigheterna till deras spel längre. VpacApp finns idag inte längre kvar på Google Play. Även Gudmund Thorgeirsson gör idag appar i sitt eget företag Proctele.

Till minne av Göran Öhman 1958-2021.

Ludografi

Christer Medin

Titel	Format	Utgivare	År
20 Stone Sling/Stenslunga	Videopac	Philips	1981
Chess (C7010)	Videopac	Philips	1982

Intron

Titel	Format	Utgivare	År
Frogger	Videopac	Parker Brothers	1982
Verkehrsspiele 1/Kinder im Verkehr	Videopac	CSV	1982
Verkehrsspiele 2	Videopac	CSV	1982
Clay Pigeon	Videopac	Philips	1983
53: Nightmare	Videopac/Videopac+	Philips	1983
58: Air Battle	Videopac+	Philips	1983
59: Helicopter Rescue	Videopac+	Philips	1983
60: Trans-American Rally	Videopac+	Philips	1983
Buck Rogers: Planet of Zoom	MSX	Philips	1983
Congo Bongo	MSX	Philips	1983
2: Le Fou Volant	VG 5000	Philips	1984
3: US Rallye	VG 5000	Philips	1984
11: Helicoptere	VG 5000	Philips	1984

BONUS!

Jakten på de Magiska Ringarna är en otroligt ambitiös skapelse till Videopac som använder sig av ett fysiskt brädspelselement i kombination med tv-spelet. Det var en stor satsning då boxen var helt lokaliserad till skillnad från de tidiga spelen där svenska var ett av flera språk på omslaget. Det har dock inget med Intron att göra utan togs fram av Magnavox i USA. Youtube-kanalen Spelturisterna tillägnade spelet ett specialavsnitt.

Källor:
Dutch Game Boys
MobyGames
The Next Level
Novahollandia Retrogamer
Videopac.nl
Foton: Stort tack till Erkka Suopanki för att ha grävt fram fantastiska foton från 1985-1987.

Texten om Intron kommer som sagt från boken Svensk Videospelsutveckling skriven av Thomas ”Sol” Sunhede och Martin Lindell. Är man intresserad av mer svensk spelhistoria så kan man i boken läsa om flera andra svenska spelutvecklare som t.ex. DICE, UDS och Atod.

När boken skrevs så skapades även en komplett ludografi samt kontinuerlig täckning av nya spel som hittas på bit.ly/svenskavideospel. Input på nya titlar att inkludera i ludografin uppskattas.