Svenska mästerskap i Game & Watch

Nintendos portabla spel Game & Watch blev snabbt en fluga i Sverige när de lanserades oktober 1981. Ganska kort därefter började det ske tävlingar på spelen. Under åren 1982-1983 då Game & Watch var som störst arrangerades det SM och flertalet tävlingar med Kalle Anka.

Game & Watch är tacksamt att tävla i då spelen har poängräknare och en stegrande svårighetsgrad. Än mer skrytfaktor blev det om poängen togs i spelläge B som bjuder på mer motstånd och högre svårighetsgrad än läge A.

Första SM i Game & Watch

Redan den 27 november 1981 så började Bergsala att marknadsföra ett mästerskap i Game & Watch och lockade med en Japanresa till vinnaren, något som var väldigt exotiskt på sin tid. Det skedde genom en annons i kvällstidningen GT som uppmanade att köpa ett Game & Watch och då få en tävlingsfolder. Annonsen förtäljde dock inte kopplingen mellan Nintendo och Japan.

En annons från varuhuset PUB i dagstidningen DN från mars 1982 vittnade om att de höll SM-kval mellan 1-13 mars. PUB var beläget på Hötorget i Stockholm och lokalerna omvandlades 2016 till ett hotell. Försöken till SM-kval skulle vara föranmälda, kanske tidigare nämnda tävlingsfolder användes för att anmäla sitt intresse? Vilket spel som SM skedde i förtäljer ej annonsen, kanske Octopus som användes som illustration i annonsen?

Självaste finalen ägde rum på rederiet Stenas båt Prinsessan Birgitta den 13 juni 1982. Tidigt ute ska man vara också, tävlingen började redan 7:45 på morgonen. I annonsen användes Parachute som illustration och det inofficiella världsrekordet omnämns vara 24 192 poäng. En av de tävlande var Per Johnsson som kvalat in i Dalarna.

– Uttagningen i Dalarna var på en affär i Borlänge och jag körde Parachute, man hade med sig sitt eget spel. Jag har för mig att jag kom nästan 3 varv. På båten sedan så var vi 10 deltagare och där kom man med helt nya spel från Japan: Snoopy Tennis. Alla fick testa spelet en stund och det gick riktigt bra för mig tyckte jag. Sedan i finalen spökade nerverna och jag slutade på 5:e plats. Alla fick behålla spelet, jag har mitt kvar. 1:a pris var en resa till Japan där man skulle få besöka fabriken där spelen producerades, berättar Per.

Vinnaren på Stenas båt blev Peter Merenius från Göteborg. Han väntade dock med att åka till Japan, mer om det senare. Tre månader efter mästerskapet, den 10 september 1982, så intervjuades Peter Israelsson i egenskap av svensk mästare av Aftonbladet. Israelsson vann SM genom att få ihop 24 595 poäng i Fire. Något som tog tre och halv timme. I artikeln säger Israelsson: ”Jag lyckades komma på ett system för just Fire och det var väl delvis därför det gick så bra för mig i tävlingen”. Poängen är strax över det inofficiella världsrekordet som citerades i annonsen inför finalen på Stenas båt i juni, men troligen var det en annan senare tävling som Israelsson vann då finalen på båten som bekant skedde med Snoopy Tennis.

Tävling i Kalle Anka

Bergsala gjorde en stor sak av dubbelspelen. I oktober så arrangerades en tävling i Kalle Anka & c:o där de ihopfällbara dubbelspelen Donkey Kong och Oil Panic med sina två skärmar figurerade på bild och kallades för en ”sensationell världsnyhet”. På omslaget användes termen ”elektronspel” medan inuti i tidningen benämndes de även som ”mikrodatorspel”, ett uttryck som Bergsala själva brukade i sin marknadsföring. Denna gång handlade det dock ej om att stila med sin fingerfärdighet som power player utan snarare den konstnärliga sidan då tävlingen gick ut på att rita en robot. Men onekligen en viktig markering hur populärt Game & Watch hade blivit då Kalle Anka utan tvekan var den största serietidningen med över 200 000 i upplaga. Dessutom ska vi återkomma till Kalle Anka lite senare.

Först ska vi dock fortsätta på spåret med dubbelspelen som det tävlades om i Kalle Anka. Dessa blir nämligen en dundersuccé och säljer över 100 000 exemplar under december 1982. Totalt såldes det 180 000 Game & Watch den månaden, så det innebar att merparten av de blippande julklapparna som låg under granen det året var de ihopfällbara dubbelspelen Donkey Kong och Oil Panic.

Donkey Kong hade blivit en hit i arkadhallarna så kännedomen kring spelet var högt. Det släpptes i varianter till Colecovision och hemdatorerna. Som om det inte vore nog så skapades det illa kvickt en uppsjö mer eller mindre undermåliga kopior med namn som Crazy Kong och Dinkey Kong. Dessa släpptes till såväl de hemdatormodeller som inte begåvats med den populära apan som de modeller som redan hade originalet men där lycksökare hoppades slå mynt på originalets framgång. Det låga priset på Game & Watch i jämförelse med att köpa en hemdator eller tv-spel i början av 80-talet ledde till att Donkey Kong blev en given hit i portabelt format.

Andra SM i Game & Watch

Intresset för tävlingar i kombination med Donkey Kongs popularitet ledde till att Bergsala planerade ett storslaget mästerskap i just Donkey Kong där förstapriset åter igen är en resa till Nintendos hemland Japan. Owe Bergsten på Bergsala förkunnade det i en intervju med tidningen Lektyr nr. 39/1982.

Tävlingen marknadsfördes även i reklampapper där de nya dubbelspelen presenterades. Dessa delades ut i butik och kvalen genomfördes också i butiker runtom i landet. Inför tävlingen florerade ett inofficiellt rekord på 24 592 poäng av en okänd kille som spelat fem timmar i streck. Nämnvärt är att det är nästan samma rekord på 24 192 poäng som nämndes i annonsen för Game & Watch våren 1982 och de 24 595 poäng som Peter Israelsson vann med – dock i spelet Fire. Rekordet hade sannolikt inget med Donkey Kong att göra. När detta skrevs 2023 är det verifierade världsrekordet enligt Twin Galaxies nämligen 2054 poäng.

I en första etapp skedde det lokaltävlingar i deltagande butiker. Första pris i lokaltävlingarna var ett Donkey Kong Game & Watch. Tröstpriserna bestod av ett litet luffarschack och en pin. Tävlingspaketen som skickades till butikerna innehöll även två collegetröjor med Game & Watch-tryck för personalen, något som säkerligen skulle inbringa stora belopp vid försäljning till samlare idag.

De tävlandes i lokalfinalerna kunde oavsett placering även skicka in ett formulär för att anmäla sitt deltagande i distriktsfinalerna som skedde på 15 orter. En Donkey Kong-nyckelring ska ha delats ut vid distriktsfinalerna, senare har denna även sålts separat och delats ut gratis i olika sammanhang eller med på köpet av en Game & Watch. Nyckelringen användes som förlaga till illustrationen på inbjudan till distriksfinalen.

En inbjudan till distriktsfinal i Norrköping, vänligen dokumenterat av Steve som fick inbjudan.

Nyckelringens olika sidor med Donkey Kong på ena och logotyper på andra.

Luffarschacket med Game & Watch-motiv på omslaget.

Pinen med Game & Watch-loggan, inspirerad av I love NY-sloganen och loggan som blev populär i slutet av 70-talet.

En av de tävlande i Donkey Kong var Louis Landeman, 14 år fyllda från Filipstad. Han hade via kompisar spelat Pong-varianter med den fyrkantiga bollen som studsar fram och tillbaka som en variant av elektronisk tennis. Tävlingsandan fanns inom Louis när han försökte ta high score i arkadspel såsom Space Invaders och Breakout i bowlinghallen.

– Mitt första egna spel var när jag fick ett Game & Watch i födelsedagspresent. Det var inte många i Filipstad som hade ett spel, så jag fick många reaktioner som ”Oj, har du Donkey Kong? Kan jag komma hem och spela?”. Donkey Kong var verkligen ett superspel. Jag hade inte spelat det på arkad, men gjorde det någon gång senare. Det var Game & Watch som gällde. Alla man känner i den åldern minns Game & Watch, berättar Louis Landeman.

Eftersom flera i bekantskapskretsen kände till att Louis var en fena på Donkey Kong så tipsade flera personer honom om tävlingen när det var tal om SM. Han skickade in en ansökan och fick åka på distriktsuttagningen i Karlstad.

– Det var på en vardag så jag skolkade faktiskt, spelar väl ingen roll tänkte jag. Men någon lärare fick höra att jag var i Karlstad för att spela Donkey Kong, det var ingen succé… Jag hade ju vunnit och skulle åka till Stockholm så det var ju inte bara påhitt utan på riktigt, menar Louis Landeman.

När tiden för distriktsfinalen på Åhléns i Stockholm delgavs så ledde det till diskussioner om skolk för tävlingssugna barn och ungdomar. En arg förälder tyckte att ”försäljare av blipp- och bloppspelen” uppmanade till skolk från skolan för sina ”jippobetoande tävlingar”, något som kvällsblaskan Expressen högg på direkt och började ställa såväl Bergsala som Åhléns till svar i en artikel. Vi måste åtminstone ge beröm till Expressen för fotot i artikeln som visade spelande tjejer som redan då markerade att spel är något som kan njutas av alla oavsett ålder eller kön.

Tävlingen gick på tid. Under distriktstävlingen skulle man få så mycket poäng som möjligt under tre minuter, medan finalen i Stockholm ökade det till fem minuter.

– Jag hade ganska mycket flyt med en bra omgång. Det beror på hur många tunnor som gorillan kastar så det gäller att ha tur. I första heatet så vann jag med två poäng (275 vs 273). Sedan vann jag finalen också och fick åka till Stockholm, säger Louis.

Nu var det allvar. Trots allt så står en Japanresa står på spel. Det motiverade Louis att träna en del och spela lite mer än vanligt. Han kunde sitta i många timmar.

– Game & Watch är ganska monotona, man kan sitta och nöta. Det gjorde jag. Man kommer till en viss gräns när spelet går upp i maxhastighet. Eftersom du inte hinner se så är det nästan så att du spelar på ljud och rythm. Jag var uppe på den nivån, fick runt 2000 poäng som mest. Poängen slår runt vid 999 och börjar då om på noll.

Finalen skedde tidigt i juni 1983 på Åhléns City i Stockholm. Varuhuset ligger jämte Sergels Torg och i anslutning till tunnelbaneuppgången från T-Centralen. City-butiken är större än ett konventionellt Åhléns därför var det inte oväntat att spel också fick större utrymme där. Innan tv-spel fick en egen avdelning så huserade de på leksaksavdelningen där finalen också ägde rum.

Konferencier är ingen mindre än radioprofilen Ulf Elfving. Han var stor i målgruppen med sitt program Upp till 13 som gick på Sveriges Radio 1970-1992. Elfving var speakerröst i reklamfilmer för Bergsala som skickades till butiker och senare blev han medlem nummer ett i Nintendoklubben med en liten spalt i varje nummer.

– När jag skulle gå på mitt första heat, det var väl kanske 4-5 heat där och sen en finalomgång, så sa Ulf: ”Och nu har det blivit dags för dagens första tjej: Louise Landeman”. Fram kliver jag och Ulf undrade: ”Vem är du?” och jag svarade: ”Jag heter Louis”. Lite överraskad så sa Ulf: ”Ehhh. Det står fel här i mina papper, det ska vara Louis Landeman”. Om jag minns rätt tror jag inte det var några tjejer som deltog allls faktiskt.

Enligt Louis var det främst killar i samma ålder runt 14-15 år som deltog. Louis var inte så imponerad av Ulf Elfvings insats när han skulle kommentera spelen. Elfving själv har erkänt att han inte spelade så mycket.

– Till saken hörde att Ulf också skulle kommentera vad som hände för de olika deltagarna i finalen, det fanns ingen storbildsskärm så publiken kunde inte se något av vad som hände. Men Ulf kunde inget om spelet så det hela blev väldigt märkligt och samtidigt roligt när han sa saker som ”nu hoppar han och gorillan kastar tunnor. Och nu springer han! Och hoppar! Här kommer poäng!”.

Tävlingen gick snabbt och 5-minutersheaten avverkades i raskt tempo. En annan av de tävlande var Christer Ericsson som via distriktsfinal i Örebro tagit sig till finalen.

– Det tävlandes i 5-minutersspel på mode B. För egen del vann jag första ‘heatet’ men kom sen 7:a och sist i finalen. Priset för det blev spelet Donkey Kong II och en t-shirt som dessvärre tappats bort, säger Christer Ericsson.

– Jag skulle även säga att det var rätt mycket tur inblandat när det var på så kort tid om 5 minuter då spelet fortfarande går ganska långsamt och slumpen avgör hur många tunnor man får mot sig och därmed poängen. Det gäller att inte göra bort sig och vara cool. Det är ju mycket nerver när man sitter på scen och blir stressad, så egentligen handlar det mer om att inte göra misstag och sedan ha tur med att få rätt fördelning av tunnor som Donkey Kong kastar, förklarar Louis Landeman.

I finalen vinner Louis med 628 poäng mot tvåan som skrapade ihop 598 poäng. Som segrare erhåller Louis det åtråvärda förstapriset i form av en Japanresa samt även det tämligen nya Game & Watch-spelet Donkey Kong Jr. Tvåan fick också ett Donkey Kong Jr och inget mer, vilket var snopet. The winner takes it all.

– Jag blev lite omtumlad. Min syster skrek: ”Du har vunnit!” Det var ju inte direkt välorganiserat. Jag fick själv be om mitt pris av arrangörerna som först undrade vem jag var, sedan fick jag mitt diplom. Men väldigt festligt när man tänker tillbaka på det nu, säger Louis och skrattar.

– Enligt Bergsala var det tal om ett VM i Donkey Kong i Japan som Nintendo skulle ordna. Bergsala hörde av sig senare och sa att jag får åka till Japan i en vecka men av någon anledning så blev det inget av med VM.

Japanresan

Själva resan till Japan skedde knappt ett halvår senare i början av november 1983. Louis Landeman åker tillsammans med Peter Merenius, fjorårets SM-mästare då tävlingen avgjordes i Snoopy Tennis. Göteborgaren Peter var vid tillfället 17 år, d.v.s. två år äldre än Louis som hunnit fylla 15 år när det är dags för resan. Istället för att åka själv till Japan efter sin seger 1982 så väntade Peter tills nästa år för att kunna åka tillsammans med årets mästare som alltså blev Louis.

Vi vet inte mycket om Peter Merenius, men han användes i marknadsföringen av Game & Watch. En annons från B&W i Göteborgsposten december 1983 skriver att man kan få träffa den svenske mästaren Peter Merenius i deras butik på Backaplan.

– Vi var två unga nördar som fick göra denna stora resa tillsammans. Att i den här unga åldern åka till ett främmande land som Japan var lite läskigt så det var skönt att vara två personer. Jag kom väldigt bra överens med Peter och vi hade roligt ihop, säger Louis Landeman.

Det gick inga direktflyg till Tokyo så mästarna fick först flyga till London och därefter vidare för mellanlandning i Moskva innan nästa sträcka tog dem till Tokyo och flygplatsen Narita.

– Det var ju järnridån och allt på den tiden så det var väldigt speciellt att landa i Moskva. Jag blev livrädd på planet dit. Vi hade kameror med oss med fick höra att det inte var tillåtet att fotografera från planet. Det var blixt på kamerorna och jag tänkte att vi kanske blir nedskjutna av ryssarna om de ser någon fotografera genom fönstret på flygplanet.

Efter 20 timmar på resande fot anlände de äntligen till Japan. Louis hade föreställt sig Tokyo som jäktig storstad men förvånades av lugnet. Alla gick i lugn takt. Ingen från Bergsala ackompanjerade dem på resdan, däremot hade Bergsala arrangerat så att mästarna blev omhändertagna av Nintendo. Morgonen efter de ankommit så hämtades de upp av Susuma Tanaka och hans assistent Miss Nemoto från Nintendo för en heldags sightseeing med Tokyo Tower, tempel och kejsarens palats samt restauranger där de unga killarna fick stifta bekantskap med ätpinnar. Dagen därpå blev det en tripp till Disneyland och på kvällen en kinesisk restaurang.

– Vi gick runt en del själva så Nintendos stackars mellanchef och hans sekreterare som fått i uppdrag att ta hand om oss behövde vara med oss dygnet runt. Vi var tacksamma då de verkligen var artiga och visade stor gästfrihet, men det var kul att vandra runt och utforska staden med allt från gamla byggnader till moderna skyskrapor. Japan är ett säkert land så som två unga i ett främmande land var bra att det blev Japan. En dag så lirade vi också pachinko, arkadspelet med alla smattrande kulor, det var en kul och annorlunda upplevelse.

Det blev svettigt för Louis och Peter. Efter de första dagarna så sa personalen på hotellet att ingen har betalat för deras vistelse.

– Vi visste inget och hade inte råd att betala själva på plats. Så vi började ringa till Bergsala. Vi fick tag på dem och förklarade att de måste betala för vårt hotell. Efter tre dagar var det löst.

Den tredje dagen så hämtades de åter upp av Tanaka som tog dem till Tokyos centralstation. Där klev Louis och Peter på snabbtåget Shinkansen med destination Kyoto. Resan beskrev Louis som vacker med underbar utsikt och de skymtade Mount Fuji. Däremot så var han mindre nöjd med att det då var tillåtet att röka i alla vagnar utom en. De hamnade inte i den rökfria…

I Kyoto möts de upp av K. Matsumoto från Nintendo. Han slussade runt dem till fler tempel och lunch med tempura som var utmanande för de unga killarna att äta med pinnar.

– Tyvärr fick vi inte besöka Nintendos kontor i Kyoto eller gjorde inget relaterat med Nintendo för den delen. Jag hade hoppats på det men det blev inget dataspelsrelaterat. Men vi fick varsin present av Nintendo. Det var Donkey Kong i ett mini-arkadspel som man ställde på bordet på för att spela.

Väl tillbaka i Tokyo så mötte de åter upp Tanaka dagen därpå. Först blev det besök i ett snabbköp, som Louis upplevde inte skiljde sig så mycket från de svenska matbutikerna. Därefter gick utflykten vidare till Akihabara, Tokyos elektronikdistrikt där de gick runt i olika varuhus. Dagen avslutades med stark mat i en restaurang som serverade på gasspis.

– Det fanns ju ett enormt utbud av elektronik. Jag kommer tyvärr inte ihåg att vi såg dataspel. Det kan hända att vi såg Famicom men inget jag minns. Att gå runt här bland videoapparater, kassettband och elektroniska komponenter gjorde att man kände sig som en en typisk turist, säger Louis som även i sann turistanda köpte en traditionell japansk kimonodräkt.

Som tack för gästfriheten så hade Louis tagit med sig ett paket knäckebröd från Sverige som han gav till Tanaka, något som var exotiskt för en japan. Den långa resan hem påbörjades med minnen för livet i bagaget.

Spelintresset avtog så småningom för Louis. Han skaffade hemdatorn ZX Spectrum men slutade efter det.

– Jag spelade mycket på Spectrum. Det fanns ett ganska kul spel för den tiden där man flög i ett rymdskapp i en grotta. Det var superhäftigt då. Men sedan släppte jag det, vilket berodde på en kombination av att jag själv inte hängde med när det kom nya spel och att jag kände att jag nog kunde bli helt betagen av spel så någonstans där slutade jag.

Skämtsamt noterar Louis Landeman att han är regerande mästare i Donkey Kong på Game & Watch eftersom det inte arrangerats något mer SM i spelet sedan dess.

– Donkey Kong känner ofta yngre personer till även om de inte spelat det på just Game & Watch. Så folk blir fortsatt imponerade när jag nämner att jag är SM-mästare i Donkey Kong, avslutar Louis.

Kalle Anka-mästerskapet

Nästa stora mästerskap ägde rum i Kalle Anka & c:o maj 1983. Denna gång var det en poängtävling som skedde på dubbelspelet Mickey & Donald. Spelet går ut på att släcka bränder i ett flervåningshus. Kalle står högst upp på byggnaden med vattenslangen som ska riktas mot brinnande fönster som måste släckas innan de når ända upp till toppen. Musses uppgift är att skydda vattenslangen från att läcka om en stor dos vatten är på väg upp till Kalle samt lappa igen slangen när den börjar läcka.

Tävlingen skedde i läge B där så mycket poäng som möjligt skulle samlas ihop under 10 minuter. Minsta poäng för deltagande var 200. För att vara med i tävlingen klipptes en talong ut från tidningen som fylldes i med sanningsenligt poäng och sedan skickades in med posten.

De tio bästa bjöds in till en final på Liseberg 10 september 1983. Där tävlade de om förstapriset som var inget mindre än en resa för två personer till Disney World i Florida, USA. Det var gott om tröstpriser, 24 stycken Game & Watch dubbelspel, 75 stycken Game & Watch sweatshirts och 100 stycken Kalle Anka jubel t-shirts. Idag lär sweatshirten vara mångdubbelt mer värd än ett dubbelspel, då all tidig merchandise eller material förknippad med Bergsala är eftertraktat bland samlare.

Numret med tävlingen pryddes av ett dramatiskt omslag inspirerat av Game & Watch-spelet. Det var tecknaren Bo Michanek som illustrerade omslaget. För den som vill veta mer om själva omslaget så gjorde Jimmy Wilhelmsson och Adam Evertsson ett uppslag om det i sin bok Serietidningsreklam där de intervjuade tecknaren. Michanek har även en omfattande sida på Seriewikin för den som vill fördjupa sig ännu mer.

Vem vann tävlingen i Mickey & Donald då? Det kunde man läsa i Kalle Anka & c:o nr. 51/1983 (foton scannade från tidningen ovan). Där berättades det att spektaklet inleddes med en Disneyshow på Åhléns i Nordstan, följt av en parad genom Göteborg med Joakim von Anka och Mimmi i en veteranbil samt resten av gänget i brandbil. Själva finalen ägde sedan rum på Liseberg under ledning av ingen mindre än mediaprofilen Ingvar Oldsberg. Den glade vinnaren av en resa till Walt Disney World blev Robert Lennartsson från Stenstorp. Vi kan även glatt konstatera att fyra tjejer var bland de tio bästa.

Annonsen för PUB samt tidningsartikeln om skolk är inscannad av Carl Michael ”Lirod” Sahlberg, administratör på forumet Svenska Nintendodatabasen (SNDB) som verkar för historiskt bevarande och dokumenterande av Nintendokulturen i Sverige och resten av Norden. Kalle Anka nr 51/1983 är inscannad av Thomas ”Sol” Sunhede på MyGrandmotherIsGone.